Kapitel 16 - Jag saknar dig ♥
Från förra kapitelt:
Hon tog upp mobilen och tittade på skärmen. Det var från samma okända nummer.
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
Hon tittade åt alla håll och hjärtat bankade hårt i bröstet. Hon var jätte rädd. Hon visste också att ingen var hemma i huset så det skulle vara omöjligt att försöka hinna dit. Om bara Alex kunde komma hem snart. Då skulle alla problem vara lösta eftersom man ser alla ställen på gatan från deras hus. Hon visste också att ingen vara hemma i grannhusen. Utan Alex var den första som skulle komma hem av alla. Det hade hon lärt sig tidigt genom åren. Hon började kallsvettas. Vart kunde han vara någonstans? Det plingade till i hennes mobil igen. Hon nästan slet upp den ur fickan.
"Du är väldigt söt när du är rädd också ;) vi kommer nu, kyss på dig! "
Hon frös till is. Vadå kommer nu? Från vilket håll? Vilka vi? Hon fortsatte att titta sig omkring. När som helst skulle hon börja gråta. Plötsligt kom två unga män med svarta huvtröjor utspringandes från huset mitt emot hennes.
Hur fan dom kommit in där? Hon såg Daniels leende när han såg på henne. Hon kunde känna igen det leendet överallt.
Hon tog till flykten och sprang åt andra hållet. Det hållet där det fanns lite små buskar. Kanske kunde hon gömma sig där. Det hon inte visste var att dom hade tänkt ett steg längre än vad hon trodde. Ut ur buskarna kom en till kille men det såg inte Jessica eftersom hon hela tiden kollade bakåt så att Daniel och den andra killen inte skulle komma ikapp henne. Hon sprang rakt in i honom och båda föll ner på marken. Hon hamnade över honom. Hon försökte resa sig upp och springa vidare men han höll fast hennes lår.
- Snälla låt mig gå, låt mig gå, sa hon med panik i rösten.
Han bara flinade elakt mot henne.
- Skulle inte tro det va, sa han med en hes röst.
Antagligen hade han både rökt för länge och för mycket.
Plötsligt kände hon ett hårt grepp om sitt hår som tvingade upp henne på fötter.
- Jasså,du är redan så kåt, skrattade Daniel.
Hon kunde inte få fram ett ord. Hennes blod hade frusit till is. Hon var så rädd så att hon inte kunde röra sig.
- Snälla släpp mig, kunde hon tillslut få fram. Hon försökte att låta stadig på rösten.
Dom bara skrattade åt henne. Daniel tog ett hårdare tag om hennes hår och tvingade henne bakåt så att hon stod tättintill honom.
Hon kunde känna hans stånd som fick henne att bara vilja kräkas.
Hur kunde någon tända på det här? Hon var livrädd nu. Bara han inte gjorde något mot henne.
- Du minns väl vad som hände förra gången Jessica? viskade han i hennes öra.
Hon rös till. Ja hur skulle hon kunna glömma det? Men något hände inom henne. Hon brusade upp och kände sig starkare och modigare. Antagligen var det hela situationen.
- Ja, om du menar det när du misslyckades med att våldta en 15 åring när ni var två stycken, sa hon modigt.
Hans kompisar skrattade motvilligt.
Daniel nästintill slängde ner henne på den kalla marken.
- Du ska allt lära dig hur man uppför sig! väste han fram och tog ett stadigare tag om hennes hår så hon tvingades upp på knäna och titta upp mot dom.
Hon kved till och tårarna brände bakom ögonlocken.
- Inte så kaxig nu va? skrattade Daniel och slog till henne på halsen.
Hon tappade andan och började hosta.
- Fyfan Daniel, kan vi inte bara få det gjort? sa en utav killarna nervöst och tittade bort mot deras hus.
Dom visste nog att Alex skulle komma hem snart.
Dom visste nog att Alex skulle komma hem snart.
- Jo, jag tänkte att det var dags nu, sa han och blinkade åt dom båda killarna som tornade upp sig framför henne.
Hennes hjärta bultade hårdare än någonsin. Hon var helt försvarslös. Hon kunde inte springa iväg. Hennes ända hopp var att Alex skulle komma hem.
- Du gillar den här höjden va? flinade Daniel och ruskade om hennes huvud.
Hon skrek till av smärta. Hennes hårfäste brände.
Killarna bara skrattade.
- Du har fortfarande lika fin kropp, sa Daniel och smekte henne över halsen.
Jessica darrade. Snälla säg att Alex kom hem nu, tänkte hon gång på gång.
Dom andra killarna började också utforsak hennes kropp. Hon vred och vände på sig men det slutade bara med att Daniel grepp ännu hårdare om hennes hår.
- Fattar du inte att du förtjänar det här efter att du gjort bort mig? sa han hårt och slog till henne över kinden.
Det sved till över kinde, hon blundade och önskade att allt bara var en hemsk dröm. Hon kände hur deras händer gick längre och längre ner. Hon började gråta. Hon kände hur en mun rörde sig över hennes kinder och kysste bort tårarna.
- Så ja, inte gråta nu lilla Jessica, andades han fram och skrattade elakt.
- Ey, Daniel titta vem som kommer nu, sa en kille med mörk röst.
Hon kände hur Daniel lämnade hennes ansikte.
- Men vad fan gör han här nu? svor Daniel.
Hon öppnade försiktigt ögonen och fick se Alex komma mot huset. Hon kände hur lyckoruset spreds genom kroppen.
- Nu kan vi inte fortsätta, han kommer leta efter henne direkt, han vakar över henne som en hök, sa en utav killarna.
Daniel vände åter sin upmärksamhet åt Jessica.
- Nu hade du tur gumman, storebror kommer och räddar dig.
Hon flinade lite åt honom men det skulle hon inte gjort för han drämde till henne hårt i ansiktet.
- Aj, stönade hon och höll sig över kinden.
- Du får skylla dig själv när du ser så uppkäfftig ut, sa han och drog bort hennes hand.
Hon tittade på honom och hon kände hur hennes rädsla rikitgt strålade ut från hennes ögon.
Han tryckte sin mun mot hennes kind än en gång.
- Du har så len hy Jessica, det är verkligen synd att det inte blev vi, viskade han hotfullt.
Plötsligt kände hon en fruktansvärd smärta sprida sig från kinden och över ansiktet.
Hon skrek till och slog till honom. Han hade bittit henne hårt.
- Så att du har ett minne från mig, sa han flinande och gned sin kind där hennes slag träffat.
Han släppte hennes hår och hon reste sig fort upp på vinglande ben och sprang där ifrån medan hon hörde deras skratt efter sig.
Det forsade blod från hennes kind och hon försökte stoppa det med ena vanten.
Varför hade hon inte vågat skrika efter Alex? Då hade han kommit och hjälpt henne med det här! Han kunde fått bort dom mycket tidigare!
Nu forsade tårarna ner. All rädsla hade runnit av henne nu återstod bara skräcken.
Hon slet upp dörren till huset och smällde igen dörren efter sig.
- ALEX! skrek hon högt medan tårarna förblinade henne.
Hon såg knappt något men hon hörde hur hans fotsteg dundrade ner för trappan.
- Så ja, inte gråta nu lilla Jessica, andades han fram och skrattade elakt.
- Ey, Daniel titta vem som kommer nu, sa en kille med mörk röst.
Hon kände hur Daniel lämnade hennes ansikte.
- Men vad fan gör han här nu? svor Daniel.
Hon öppnade försiktigt ögonen och fick se Alex komma mot huset. Hon kände hur lyckoruset spreds genom kroppen.
- Nu kan vi inte fortsätta, han kommer leta efter henne direkt, han vakar över henne som en hök, sa en utav killarna.
Daniel vände åter sin upmärksamhet åt Jessica.
- Nu hade du tur gumman, storebror kommer och räddar dig.
Hon flinade lite åt honom men det skulle hon inte gjort för han drämde till henne hårt i ansiktet.
- Aj, stönade hon och höll sig över kinden.
- Du får skylla dig själv när du ser så uppkäfftig ut, sa han och drog bort hennes hand.
Hon tittade på honom och hon kände hur hennes rädsla rikitgt strålade ut från hennes ögon.
Han tryckte sin mun mot hennes kind än en gång.
- Du har så len hy Jessica, det är verkligen synd att det inte blev vi, viskade han hotfullt.
Plötsligt kände hon en fruktansvärd smärta sprida sig från kinden och över ansiktet.
Hon skrek till och slog till honom. Han hade bittit henne hårt.
- Så att du har ett minne från mig, sa han flinande och gned sin kind där hennes slag träffat.
Han släppte hennes hår och hon reste sig fort upp på vinglande ben och sprang där ifrån medan hon hörde deras skratt efter sig.
Det forsade blod från hennes kind och hon försökte stoppa det med ena vanten.
Varför hade hon inte vågat skrika efter Alex? Då hade han kommit och hjälpt henne med det här! Han kunde fått bort dom mycket tidigare!
Nu forsade tårarna ner. All rädsla hade runnit av henne nu återstod bara skräcken.
Hon slet upp dörren till huset och smällde igen dörren efter sig.
- ALEX! skrek hon högt medan tårarna förblinade henne.
Hon såg knappt något men hon hörde hur hans fotsteg dundrade ner för trappan.
- VAD FAN HAR HÄNT? skrek han tillbaka när han antagligen såg henne.
Blev ett litet konsitgt kapitel :) Men hoppas ni tyckte om det! :) Vad tror ni kommer hända med Daniel? Kommer dom få slut på det här? Tack för kommentarerna! Det värmer :)
Kapitel 15 - Jag saknar dig ♥
Från kapitel 14:
Hur kunde en person vara så underbar? Hur kunde en person ta upp hela hennes hjärta?
- Jag älskar dig Liam, tack för att du finns här...
- Schhh...säg inte så, du är mitt liv, min skatt, mitt hjärta, jag finns alltid här, viskade han tyst och kysste henne lätt för att försegla hennes läppar.
- Jag älskar dig, nu och för alltid...viskade hon tillbaka efter hans läppar lämnat hennes
- ...tills döden skiljer oss åt...viskade han tillbaka och kysste henne igen.
Hon kände något svalt och blött mot sin kind. Vad det nu var formades efter hennes kind och det kändes mjukt.
- Jessica? hörde hon en len och svag röst viska.
Hon öppnade försiktigt ögonen. Över henne stod ingen mindre än Liam. Han log när han såg att hon slog upp ögonen. Det var som om hela hennes värld lystes upp varje gång hon fick se det där leendet.
- Jag har gjort frukost, sa han stolt och satte sig ner på sängkanten medan hans ögon tindrade.
Hon satte sig upp och lindade täcket runt benen. Det var inte direkt varmt i henens rum tidigt på morgonen.
- Har du gjort frukost? sa hon med lite ironi i rösten och tittade snett på honom.
- Kom igen, som om jag inte skulle kunna göra det, sa han och slog till henne lätt på axeln och pussade hennes kind igen.
Hon log ett busigt leende mot honom.
- Okej, du får väl visa mig din special frukost då, sa hon och blinkade. Men kunde inte mamma och pappa ta fram frukost?
- Jag pratade med dom i morse, sa han och fyrade av ett stort leende. Jag sa att jag ville göra frukost åt dig.
Jessica började nästan rodna så mycket Liam skämde bort henne. Han var verkligen världens bästa pojlvän.
- Tack, sa hon och mötte hans blick. Men vad är klockan?
- Tja..skolan börjar om 45 minuter, sa han glatt. Så vi har lång tid och äta, sen så tycker jag att du förtjänar en god frukost, la han till menade.
Jessica ville helst bara glömma dom två senaste dagarna och försökte att inte reagera något speciellt även ifall det högg till i bröstet.
- Men då sätter vi väl oss och äter, sa hon och log uppfodrande mot honom.
Hon satte ner den onda foten försiktigt på golvet. Hon blev förvånad det kändes nästan ingenting.
- Jessica? hörde hon en len och svag röst viska.
Hon öppnade försiktigt ögonen. Över henne stod ingen mindre än Liam. Han log när han såg att hon slog upp ögonen. Det var som om hela hennes värld lystes upp varje gång hon fick se det där leendet.
- Jag har gjort frukost, sa han stolt och satte sig ner på sängkanten medan hans ögon tindrade.
Hon satte sig upp och lindade täcket runt benen. Det var inte direkt varmt i henens rum tidigt på morgonen.
- Har du gjort frukost? sa hon med lite ironi i rösten och tittade snett på honom.
- Kom igen, som om jag inte skulle kunna göra det, sa han och slog till henne lätt på axeln och pussade hennes kind igen.
Hon log ett busigt leende mot honom.
- Okej, du får väl visa mig din special frukost då, sa hon och blinkade. Men kunde inte mamma och pappa ta fram frukost?
- Jag pratade med dom i morse, sa han och fyrade av ett stort leende. Jag sa att jag ville göra frukost åt dig.
Jessica började nästan rodna så mycket Liam skämde bort henne. Han var verkligen världens bästa pojlvän.
- Tack, sa hon och mötte hans blick. Men vad är klockan?
- Tja..skolan börjar om 45 minuter, sa han glatt. Så vi har lång tid och äta, sen så tycker jag att du förtjänar en god frukost, la han till menade.
Jessica ville helst bara glömma dom två senaste dagarna och försökte att inte reagera något speciellt även ifall det högg till i bröstet.
- Men då sätter vi väl oss och äter, sa hon och log uppfodrande mot honom.
Hon satte ner den onda foten försiktigt på golvet. Hon blev förvånad det kändes nästan ingenting.
Bara en liten tråd av smärta bredde ut sig i foten. Hon försökte att inte låtsas om det.
Liam tittade en aning orolight på henne men hon stegade bestämt ut genom dörren.
Hon ville inte att han skulle behöva behandla henne mer än vad han redan gjorde.
När hon kom ner för trappan fick hon en chock. Hon trodde inte sina ögon. Liam hade tänt ljus och gjort smoothie. Han hade också köpt mango som var hennes favorit frukt. Bordet var även dukat med yoghurt och bröd.
- Wow, vad du har fixat i ordning, sa Jessica med stora ögon.
- Nah, det är inte så mycket, sa Liam och log. Hoppas du tycker om det.
- Du vet att jag älskar allt du gör! skrattade Jessica och slog sig ner vid köksbordet.
Han log varmt mot henne.
- Ja, är man bäst så är man, sa han och blinkade.
Jessica bara himlade med ögonen och drack av smoothien. Den smakde blåbär och hallon.
Hon kunde inte riktigt förstå att han gjorde allt detta för henne för att hon inte mådde bra. Hon hade inte bett honom om något. Han hade bara ställt upp för henne. Han var verkligen perfekt. Hon ville verkligen spendera hela sitt liv med honom.
- Du vet att du måste berätta detta för Lina va? sa han plötsligt.
Jessica tänkte en stund och nickade sedan sakta. Det var sant. Lina skulle se direkt att det var något som var fel, och så hade det alltid vart. Lina var den bästa vännen man kunde få.
- Ja, Lina kan man inte direkt dölja något för, sa Jessica till ett försök att skämta bort det.
Hon gillade inte att Daniels hotfulla blick kom upp framför hennes ögon varje gång någon sa något om det som hänt. Hans ord ekade också i huvude " Vi kommer tillbaka " .
Det var den hemskaste meningen Jessica någonsin hört i hela sitt liv från och med då han sa det.
Liam la sin hand över henns på bordet som om han kunde se vad som rörde sig innanför hennes huvud.
Hon log svagt mot honom. Det var det ända som behövde sägas mellan dom.
Dom visste redan vart dom hade varandra och det var en skön känsla.
Det tog ett tag att få undan frukosten och göra sig i ordning. Men till slut var dom äntligen klara efter ett tags larvande. Det gick inte direkt fort att välja kläder för Jessica något som irriterad Liam lite.
" Hur mycket kläder har du egentligen? " Använder du verkligen allt det där? " Hur kan du ens hinna till skolan? "
Var bara några av hans kritiserande meningar över hennes garderob. Tillslut hade hon börjat skratta åt honom och kysst honom länge.
- Kan det där få dig att vara tyst en stund? hade hon sagt och han hade lett sitt underbara snea leende mot henne.
Men nu var dom äntligen på ut genom dörren. Liam hade envisats med att Jessica skulle åka med honom på mopeden. Det spelade ingen roll hur många gånger hon hade försökt protestera och säga att Lina förväntades sig att hon skulle komma till deras vanliga mötesplats.
Men han hade inte gett sig. Han ansåg att hon inte kunde gå med sin fot. Tillslut hade hon gett upp och skickat i väg ett sms till Lina och sagt att dom ses i skolan eftersom Liam var envis.
- Så envis är jag inte? log han belåtet. Han var väl stolt över att han lyckats övertyga henne att åka med honom.
- Nej, då inte alls, sa hon sarkastiskt och väntade bredvid hans moppe medan han satte sig på den för att starta den.
Som tur var hade hon fått låna sin brorsas gamla hjälm, eller gamla och gamla, han åkte fortfarande moppe även ifall han inte ville erkänna det.
- Hoppa på nu, hojtade Liam och hans blåa ögon lyste som kristaller i den morgontidiga solen.
Hon hoppade upp bakom honom och la sina armar omkring hans midja. Detta var något som hon verkligen älskade. Att få vara nära honom. Hon kunde känna hur hans värme strålade ut från hans kropp och träffade henne rakt i hjärtat. Hon tog in hans doft medan dom åkte. Han luktade gott. Han luktade lite citrus, antagligen av tvättmedelet, han luktade också av den nya parfymen från Abercrombie som jag köpt åt honom för en vecka sedan. Det hade varit en tur träff. Han passade verkligen i den lukten.
Det tog bara fem minuter till skolan med moppe, så dom var snabbt framme.
Så fort Lina fick syn på dom i korridoren slängde hon sig runt halsen på Jessica.
- Vad är det som hänt? sa hon med en ton som var omöjlig att tyda.
- Ta det lugnt, sa Jessica och skrattade till en början men tystnade snabbt när allt ramlade över henne igen.
Liam tog hennes hand men förblev tyst.
- Ja, vi har en del att prata om, om vi säger så, sa Jessica och försökte le mot Lina men lyckades inte direkt.
Det fick Lina att se ännu mer orolig ut och hon snurrade en röd hårslinga runt fingret.
Jessica och Lina hade suttit och pratat om det som hänt på lunchen. Lina hade både sett ut som om hon skulle slå ihäl någon samtidigt såg hon gråtfärdig ut. Efter Jessica hade berättat allt hade Lina suttit och kramat henne en lång stund och sagt att ingen skulle få skada henne. Lina lovade att hon skulle finnas för henne hela tiden och att det var bara att ringa eller sms när som helst.
Det hela hade slutat med att dom suttit och gråtit båda två.
Efter skolans slut hade Jessica övertygad Liam att umgås med sina kompisar istället för att köra henne hem. Hon hade skyllt på att hon behövde frisk luft och att gå en bit inte skadade henne överhuvudtaget utan att det bara var bra.
Egentligen ville hon vara i fred och tänka men hon ville inte oroa Liam i onödan. Han hade sett lite orolig och besvärd ut men han hade låtit henne gå.
Halvvägs hem plingade det till i mobilen. Det var väl antagligen Lina som undrade om hon ville hänga med ut och shoppa eller något.
Hon tog upp mobilen och tittade på skärmen. Det var från samma okända nummer.
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
Äntligen kapitel 15! :) Har välidgt dålig uppdatering här! Men det kommer ut kapitel när jag har tid! Så om ni gillar den så fortsätt håll utkik! :) Tack ala som läser och kommenterar! <3
Liam tittade en aning orolight på henne men hon stegade bestämt ut genom dörren.
Hon ville inte att han skulle behöva behandla henne mer än vad han redan gjorde.
När hon kom ner för trappan fick hon en chock. Hon trodde inte sina ögon. Liam hade tänt ljus och gjort smoothie. Han hade också köpt mango som var hennes favorit frukt. Bordet var även dukat med yoghurt och bröd.
- Wow, vad du har fixat i ordning, sa Jessica med stora ögon.
- Nah, det är inte så mycket, sa Liam och log. Hoppas du tycker om det.
- Du vet att jag älskar allt du gör! skrattade Jessica och slog sig ner vid köksbordet.
Han log varmt mot henne.
- Ja, är man bäst så är man, sa han och blinkade.
Jessica bara himlade med ögonen och drack av smoothien. Den smakde blåbär och hallon.
Hon kunde inte riktigt förstå att han gjorde allt detta för henne för att hon inte mådde bra. Hon hade inte bett honom om något. Han hade bara ställt upp för henne. Han var verkligen perfekt. Hon ville verkligen spendera hela sitt liv med honom.
- Du vet att du måste berätta detta för Lina va? sa han plötsligt.
Jessica tänkte en stund och nickade sedan sakta. Det var sant. Lina skulle se direkt att det var något som var fel, och så hade det alltid vart. Lina var den bästa vännen man kunde få.
- Ja, Lina kan man inte direkt dölja något för, sa Jessica till ett försök att skämta bort det.
Hon gillade inte att Daniels hotfulla blick kom upp framför hennes ögon varje gång någon sa något om det som hänt. Hans ord ekade också i huvude " Vi kommer tillbaka " .
Det var den hemskaste meningen Jessica någonsin hört i hela sitt liv från och med då han sa det.
Liam la sin hand över henns på bordet som om han kunde se vad som rörde sig innanför hennes huvud.
Hon log svagt mot honom. Det var det ända som behövde sägas mellan dom.
Dom visste redan vart dom hade varandra och det var en skön känsla.
Det tog ett tag att få undan frukosten och göra sig i ordning. Men till slut var dom äntligen klara efter ett tags larvande. Det gick inte direkt fort att välja kläder för Jessica något som irriterad Liam lite.
" Hur mycket kläder har du egentligen? " Använder du verkligen allt det där? " Hur kan du ens hinna till skolan? "
Var bara några av hans kritiserande meningar över hennes garderob. Tillslut hade hon börjat skratta åt honom och kysst honom länge.
- Kan det där få dig att vara tyst en stund? hade hon sagt och han hade lett sitt underbara snea leende mot henne.
Men nu var dom äntligen på ut genom dörren. Liam hade envisats med att Jessica skulle åka med honom på mopeden. Det spelade ingen roll hur många gånger hon hade försökt protestera och säga att Lina förväntades sig att hon skulle komma till deras vanliga mötesplats.
Men han hade inte gett sig. Han ansåg att hon inte kunde gå med sin fot. Tillslut hade hon gett upp och skickat i väg ett sms till Lina och sagt att dom ses i skolan eftersom Liam var envis.
- Så envis är jag inte? log han belåtet. Han var väl stolt över att han lyckats övertyga henne att åka med honom.
- Nej, då inte alls, sa hon sarkastiskt och väntade bredvid hans moppe medan han satte sig på den för att starta den.
Som tur var hade hon fått låna sin brorsas gamla hjälm, eller gamla och gamla, han åkte fortfarande moppe även ifall han inte ville erkänna det.
- Hoppa på nu, hojtade Liam och hans blåa ögon lyste som kristaller i den morgontidiga solen.
Hon hoppade upp bakom honom och la sina armar omkring hans midja. Detta var något som hon verkligen älskade. Att få vara nära honom. Hon kunde känna hur hans värme strålade ut från hans kropp och träffade henne rakt i hjärtat. Hon tog in hans doft medan dom åkte. Han luktade gott. Han luktade lite citrus, antagligen av tvättmedelet, han luktade också av den nya parfymen från Abercrombie som jag köpt åt honom för en vecka sedan. Det hade varit en tur träff. Han passade verkligen i den lukten.
Det tog bara fem minuter till skolan med moppe, så dom var snabbt framme.
Så fort Lina fick syn på dom i korridoren slängde hon sig runt halsen på Jessica.
- Vad är det som hänt? sa hon med en ton som var omöjlig att tyda.
- Ta det lugnt, sa Jessica och skrattade till en början men tystnade snabbt när allt ramlade över henne igen.
Liam tog hennes hand men förblev tyst.
- Ja, vi har en del att prata om, om vi säger så, sa Jessica och försökte le mot Lina men lyckades inte direkt.
Det fick Lina att se ännu mer orolig ut och hon snurrade en röd hårslinga runt fingret.
Jessica och Lina hade suttit och pratat om det som hänt på lunchen. Lina hade både sett ut som om hon skulle slå ihäl någon samtidigt såg hon gråtfärdig ut. Efter Jessica hade berättat allt hade Lina suttit och kramat henne en lång stund och sagt att ingen skulle få skada henne. Lina lovade att hon skulle finnas för henne hela tiden och att det var bara att ringa eller sms när som helst.
Det hela hade slutat med att dom suttit och gråtit båda två.
Efter skolans slut hade Jessica övertygad Liam att umgås med sina kompisar istället för att köra henne hem. Hon hade skyllt på att hon behövde frisk luft och att gå en bit inte skadade henne överhuvudtaget utan att det bara var bra.
Egentligen ville hon vara i fred och tänka men hon ville inte oroa Liam i onödan. Han hade sett lite orolig och besvärd ut men han hade låtit henne gå.
Halvvägs hem plingade det till i mobilen. Det var väl antagligen Lina som undrade om hon ville hänga med ut och shoppa eller något.
Hon tog upp mobilen och tittade på skärmen. Det var från samma okända nummer.
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
Äntligen kapitel 15! :) Har välidgt dålig uppdatering här! Men det kommer ut kapitel när jag har tid! Så om ni gillar den så fortsätt håll utkik! :) Tack ala som läser och kommenterar! <3
