storiesbyekstedt

Framför henne stod två killar. Den ena hade jeansskjorta och ljusa chinos med sneakers till, den andre hade randig skjorta med jeans till och Converse.

- Tjenare tjejen, jag visste att du skulle stanna tillslut, sa en av killarna som hade blont hår och gröna ögon och flinade mot henne.

- Ska du inte svara i din telefon föresten? Det är oartigt att inte svara när folk vill ha tag på en, sa den andre som hade svart hår och bruna ögon och log ett elakt flin.

Jessica kände att hon bara ville gråta och skrika på Alex eller Liam men hon visste att mamma hade sagt att det var bäst att vara lugn i sådana här tillfällen.

- Nej för jag ska gå hem nu, så det spelar ingen roll, det är min storebror som ringer,sa Jessica med skakande röst och reste sig upp. Hon hoppades att dom orden skulle skrämma bort dom.

Det skulle hon inte ha gjort för hennes fot höll inte för hennes vikt längre och benen vek sig under henne. Hon skulle ha ramlat om inte han med svart hår hade tagit ett stadigt tag om hennes arm. Jessica kvävde ett skrik och fick ännu mer panik hennes hjärta gick på högvarv och det gjorde jätte ont i foten och i armen som han hade i ett stadigt grepp.

- Släpp mig! skrek hon med massa panik i rösten.

- Så ja ta det lugnt vi ska inte göra dig illa, flinade han med ljust hår och tog ett steg närmare Jessica och han med svart hår som höll fast henne i ett järngrepp.

- Snälla låt mig gå, kved Jessica och en tår började rinna från hennes kind.

- Schhh, inte gråta nu, sa den blonde och flinade mot Jessica.

Han gick fram mot henne, Jessicas hjärta gick på högvarv och hon försökte slita sig loss från den svarthårige killen men han höll hårt i hennes arm och hon kunde ju ändå inte springa för sin fot.

Den blonda kille gick fram mot Jessica och torkade bort tåren från hennes kind och drog henne mot sig.

- Du är så jävla sexig, stönade han fram.

Hon kände hans ölandedräkt mot sitt öra. Hans anding hade redan börjat bli tyngre av bara en beröring. Jessica höll på att svimma av rädsla. Han äcklade henne. Detta var det hemskaste som någonsin hänt henne! Jessica sparkades och slogs i ren panik mot honom. Ett vrål hördes från honom. Hon hade prickat honom i magen med ena knytnäven, han hade tappat andan. Han tappade greppet om henne och hon dunsade handlöst ner i marken och landade ovanpå den onda foten. Jessica skrek till av smärta så att all luft pressades ut ur hennes lungor, all luft följde med i skriket.

Tårarna började rinna. Hon tittade upp på killarna som tittade ner på henne båda hade något svart i blicken som fick det att vrida sig i magen på Jessica.

- Det där skulle du aldrig ha gjort, sa den blonde med hotfull röst och gick sakta fram mot henne.

Jessica hade panik hon kunde inte stödja på foten så hon var tvungen att sitta i väntan på slagen. Hon kröp ihop i försvarsställning och skakade av rädsla. Precis då hörde hon rop från början av gångvägen där hon nyss gått på sin väg till havet. Hon tittade upp och dom två killarna tittade osäkert bort mot början på gångvägen och tvekade på vad dom skulle göra. Nu hörde Jessica det välbekanta ljudet av mopeder. Jessica slappnade av lite men frös sedan till när hon kom på att det kunde vara några av killarnas kompisar. Killarna vände sig mot Jessica med panik i ögonen.

- Vi kommer igen sötnos, sa den blonde sammanbitet fortfarande med svart blick.

Utan förvarning siktade han in en spark på rakt i magen på henne. Jessica skrek av smärta som hon aldrig gjort förut. Innan hon föll till marken av smärta. Tårarna bara rann och smärtan pulserade i hela kroppen. Det började snurra i huvudet på henne. Mellan tårarna och det yra såg hon killarna springa iväg in i skogen och mopederna komma närmare. Hon urskiljde dom i skogsbrynet. Jessica skakade till tänk om det är flera som dom. Tänk om det kommer andra som är ute efter en femtonårig tjej?

Men då såg hon att det var Mattias och Alex som kom. Hon kände igen deras mopeder. Hon började gråta ännu mer men av både lättnad och smärta denna gången. Dom sladdade in framför Jessica och Alex slängde iväg sin hjälm och sprang fram till Jessica.

- Vad fan har hänt?! och varför har du inte svarat på mobilen?! Vad har hänt Jessica?! skrek Alex fram. Jessica såg paniken och oroligheten i Alex ögon.

- Vad i helvete...! fick Mattias fram när han kom fram till dom och fick se henne ihop sjunken på marken.

- Såg ni killarna? hulkade hon fram mellan smärtan som höll på att få grepp om henne.

Alex nickade långsamt och hans ansikte förvandlades från panikslaget och oroligt till vrede. Hela han kokade av ilska.

- Ja, sa han kort och tittade på Jessica med allvarlig blick.

- Dom kom ut från det gråa huset alldeles i närheten av denna gångvägen, sa hon och pekade åt det hållet huset låg. Sen fick dom syn på mig och följde efter mig hit och när du ringde så snubblade jag och slog i foten och kunde inte fortsätta springa och då kom dom ikapp mig. Det var knappt så att hon kunde få fram orden men andan höll på att komma tillbaka.

Alex blev alldeles blek i ansikte av ilska och orolighet.

- Hur kan man sparka på någon som redan ligger ner? spottade han ut.

- D-d-dom sa att dom skulle komma tillbaka, kved Jessica och började gråta igen.

Då tittade Alex på henne och tog upp henne i sin famn.

- Jessica, jag låter dom inte röra dig igen, hör du vad jag säger? ingen gör så här mot min lillasyster utan att straffas! sa Alex.

- Fyfan, vilka idioter, men jag håller med Alex! dom kommer inte klara att göra det igen, vi är ett stort gäng även ifall dom är äldre, hörde hon Mattias röst säga.

- Tack, killar, sa Jessica lågt men huvudet snurrade fortfarande.

- Du behöver inte säga tack, lillasyster, sa Alex med fortfarande vrede i rösten och kramade henne.

- Vi måste få hem henne, sa Mattias.

- Ja det måste vi, förstår du hur oroliga vi var när du inte kom hem?! sa Alex och tittade på henne med sina blåa ögon.

- Ja, jag skulle inte gått ut själv, sa hon med svag röst.

- Det spelar ingen roll nu, sa Mattias. Hon måste hem nu så att hon inte får en chock här ute.

- Han har rätt, sa Alex och reste sig upp med Jessica i famnen.

- Du kan inte bära mig! protesterade Jessica men kände fortfarande smärtan i hela kroppen.

- Jag ska bara bära dig till mopeden, svarade Alex. Jag måste leta efter Jocke som åkte åt andra hållet, kör du henne hem Mattias?

- Visst, självklart, sa Mattias och log uppmuntrande åt Jessica., men Jessica såg hans ilska och oro ändå. Killarna var inte bra på att dölja sina känslor.

Jessica log svagt tillbaka. Hon hade fortfarande ont och alla hemska minnen gick på högvarv uppe i huvudet. Saker hon inte ville minnas.

Alex satte försiktigt ner henne på Mattias moped. Han tog upp sin hjälm från gräset där den hamnat efter att han slängt iväg den. Han satte sig på sin egen moped.

- Ta det lugnt nu Mattias jag vill inte att hon skadar sig ännu mer, sa han varnade.

- Nej, jag kör försiktigt, lovade Mattias och slängde en blick på henne där hon satt med ett smärtsamt ansiktsuttryck.

- Ta hand om dig så länge, sa Alex och tittade på henne med en sorgsen och smärtsam blick innan han satte på sig mopedhjälmen och körde iväg.

Han är verkligen världens bästa bror, tänkte Jessica.

Mattias satte sig försiktigt framför henne. Hans moped var blå och han hade en svart crosshjälm till. Han tog upp hjälmen som hamnat precis bredvid mopeden.

- Det är nog bäst du har den här, sa han och vände sig om mot Jessica med ett snett leende. Han sträckte fram hjälmen mot henne.

- Ja, om du inte vill att Alex ska döda dig, sa Jessica sarkastiskt och tog emot hjälmen.

Mattias skrattade och startade igång mopeden. Jessica gillade hans skratt det hade en speciell klang i det som var ovanlig men den lät så bra till just Mattias.

Hon satte på sig mopedhjälmen och dom åkte sakta ut från skogen. Jessica var osäker på om hon skulle lägga armarna runt hans mage eller hålla fast sig där bak. Men skulle han köra så här sakta var det inga problem om hon höll sig fast där bak, resonerade hon med sig själv.

Hon rös till när dom svängde ut från gångvägen och hon fick se det gråa huset igen. Den pulserande och onda foten fick hennes hjärna hela tiden att spela upp dom hemska minnena från förut. Hon tyckte att hon såg killarna bakom den ena gardinen i fönstret. MEn antagligenvar det bara en hemsk inbillning.

Det gick mycket fortare att åka moped hem än vad det hade gjort för Jessica att gå så det tog ungefär bara tio minuter att komma fram till Jessicas vita hus.

Mattias stannade mopeden och klev av. Han vände sig om mot Jessica och hon såg att han var osäker.

Tack för alla fina kommentarer! Det ger mig mycket support till att fortsätta skriva! :) 

Fortsätt reklamera, det skulle vara väldigt snällt! :)