storiesbyekstedt

Sakta kom hon tillbaka till verkligheten och hörde röster som upprört pratade till henne. 

- Jessica?! Snälla svara, sa Alex förtvivlat. 

- Jag känner honom, stammade Jessica fram och hennes ögon tårades. 

Mattias och Alex tittade både oroligt och undrande på varandra. Vad menade hon?

Det tog ett tag för henne att förklara vem killarna som hade skadat henne var men Alex och Mattias blev vitare och vitare i ansiktet ju längre hon berättade. 
- Så du menar att han där Daniel är han som var hemma hos oss förra året? Och att det var han som höll på så när ni var ute och grillade? sa Alex skakande. 
Jessica nickade långsamt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, just nu var hon väldigt tom. 
- Det var som fan, sa Mattias tillslut i brist på något att säga. 
Jessica tittade upp mot dom. Dom såg verkligen rädda och besvärade ut. Hon förstod dom. Det var inte lätt att komma på något att säga i detta tillfället. 
- Så han har ditt nummer också? sa Alex och hans röst antydde till rädsla. 
- Tydligen, svarade Jessica tyst. Hon trodde inte att han skulle ha sparat det när det var ungefär ett år sedan sen dom hörde av varandra sist. 
Mattias och Alex slog sig ner bredvid henne i soffan. Alla tre var tysta och fördjupade i tankar när dörren plötsligt öppnades. 
- Hallå, barn! är ni hemma? hörde dom en glad röst säga. Det var mamma. 
Alex satte snabbt på tv:n så att det skulle se ut som om dom satt och tittade på den. Han gav också Jessica en menande blick som sa att hon skulle säga så mycket hon ville. 
- Hallå? hördes det igen och dom hörde steg som var på väg mot vardagsrummet. 
Mamma skymtades sedan i dörröppningen. Hon var lika glad som alltid och hennes bruna ögon lös av glädje. 
- Jasså, det här ni är! Får man inget svar nu längre? sa hon lika glatt. 
- Jodå, här är vi mamma, sa Jessica och log ett falskt leende. Hoppas bara mamma inte såg det.
- Ja det ser jag ju, sa hon och skrattade. Men varför är ni inne när det är så fint väder? la hon till och pekade mot förnstret som solen lös in genom. 
- Vi hade tänkt gå ut snart, svarde Alex lite pliktskyldigt. 
- Men gumman! Vad har hänt med din fot?! utropade mamma förskräckt och verkade inte höra Alex svar. 
Typiskt, tänkte Jessica. Vad ska jag nu säga?
Just då kom pappa in i vardagsrummet. 
- Hallå, kids, vad har hänt här? sa han och tittade menande på min fot. 
- Ähm..ja..jag, ramlade så Alex och Mattias tog hand om mig, sa Jessica och tittade ner i golvet. Varför sa hon bara inte sanningen? 
- Men lilla gumman, du måste ju ta det lugnt! sa mamma oroligt och kramade henne. 
- Du får se vart du sätter fötterna, sa pappa som höll med mamma. 
- Ja, jag ska vara försiktigare nästa gång, hade ni kul då? sa Jessica som försökte att avsluta samtalet. Om ni bara visste vad som egentligen hänt. 
- Jadå, vi har haft det jätte bra, sa mamma lätt distraherad som hon var. Och det har varit lugnt här i helgen? la hon till och tittade varnade på Alex. 
- Ja, jag har inte gjort något dumt, sa Alex och tog upp händerna i en gest som visade att han var oskyldig. 
- Precis, vad vi ville höra, jag ska gå och kolla vinerna för säkerhetskull, sa pappa och tittade på ALex med en lång blick. 
Alex blev lite röd i ansiktet och sa fort: 
- Ska vi ta och dra ut nu Mattias? Det är ju välidgt gött väder ute. 
Mattias nickade och dom reste sig. 
Mamma tittade på honom med rynkad panna. 
Han blev ännu rödare i ansiktet och vände blicken mot Jessica. 
- Hänger du med ut lillasyrran? 
- Visst, svarade hon och han tog tag runt henne för att stötta upp henne. 
- Ska du verkligen gå ut när du har ont i foten? sa mamma oroligt. 
- Ja då, jag har ju två starka killar som hjälper mig, sa Jessica och alla skrattade. 
Det gick bra att gå ut till hallen med Alex hjälp men det var svårare att få på sig skorna. Hon suckade och tog ett par utetofflor istället. Dom skulle nog inte så långt i alla fall. 
- Du förresten Jessica, var är Liam? Ni brukar ju alltid vara med varandra på söndagar, ropade mamma från vardagsrummet. 
Det pirrade till i magen på Jessica av både saknad och glädje. Hur kunde mamma vara så uppmärksam på allt?  
- Han är på fotbollsläger och kommer hem ikväll, svarde Jessica. 
- Jaha, och Lina då?
- Hon är med Erik, sa Jessica och suckade. Nyfikna mamma! 
- Jasså, det är dom två nu, hörde hon mamma säga och ett skratt hördes efteråt. 
- Mamma, suckade Jessica. Alex hjälpte henne ut genom dörren. Han ville väl bort här ifrån innan pappa upptäckte att han hade tatt en flaska vin. 
- Jaja, ha så kul nu ungdomar, hörde hon mamma ropa innan dörren smälldes igen.
Vi gick bort till skogsområdet som låg mitt emot vårat hus. Där fanns det ett par stenar precis vid skogsbrynet där vi satte oss. Här ifrån kunde man inte se oss från huset, det var antagligen det Alex tänkt på eftersom han inte ville att pappa skulle skälla på honom. Jessica fick kvälningar av att vara så nära skogen efter gårdagens händelse, men hon struntade i det eftersom hon inte orkade ta upp det igen. 
- Varför sa du inte till dina föräldrar vad som hände egentligen? sa plötsligt Mattias och kollade på henne med sina blågrå ögon. 
- Jag vill inte oroa dom i onödan, sa Jessica och ryckte på axlarna. 
- Ha! Inte i onödan! Du har en galning efter dig och du vill inte oroa dom i onödan?, sa Alex ironiskt och lite upprört. 
Jessica grimaserade åt honom. Även ifall hon visste att dom hade rätt ville hon inte oroa mamma och pappa. Detta skulle bli bra, hon klarade sig alltid så varför skulle hon inte göra det nu? 
- Varför umgicks du med han från första början? sa Mattias och hans blick var svår att tyda. 
- För att jag var en omogen fjortis förra året, sa Jessica trött. 
Både Alex och Mattias skrattade men hon tyckte att Mattias såg väldigt lättad ut.
- Jätte kul, sa hon surt. 
- Nej då, inte alls, sa Alex och blinkade åt henne. 
- ALEX! hördes det plötsligt från huset. Det var pappas röst. Kom genast hit! 
Alex ansikte skiftade färg när han sakta reste sig från stenen. 
- Lycka till brorsan, sa Jessica. Det är inte bra att dricka vet du. 
Alex tittade surt på henne innan han lämnade platsen och gick med tunga steg bort mot huset. 
Det blev tyst ett tag efter att Alex gått. Det ända man hörde var när ytterdörren smälldes igen bakom Alex. Jessica var väldigt glad över att hon inte var Alex nu. Han hade redan blivit upptäckt en gång denna månade med att ta öl från kylen så denna gången kommer han nog inte så lindrigt undand. Hon kände sig plötsligt iakttagen och tittade upp från marken där hon fäst blicken. Det var Mattias som satt och kollade på henne. Hans ögon lyste av något hon inte kunde tyda och hans ljusa hår blåste lätt i vinden. Hon log lite smått åt honom som för att säga " jag vet att du tittar på mig ". 
Han rodnade lite lätt och tittade ner en kort stund innan han tittade upp mot henne med beslutsamhet i blicken. Innan hon hann tänka efter på varför han hade den beslutsamheten i blicken sa han plötsligt: 
- Vet du om att du är jävligt vacker Jessica? 

Snälla reklamera och kommentera! Är det något ni tycker jag ska ändra i historien? :) något som fattas? :) 
Tack för allt stöd! (L)