storiesbyekstedt

Jessica grät och grät i flera timmar. När äntligen gråten stillade sig var Jessica dödstrött och föll in i en orolig sömn med mycket ryckiga rörelser.

Det sista ordet hon sa innan hon somnade var Liam.

  

 

Jessica vaknade av att ytterdörren smälldes igen. Hon lyfte huvudet yrvaket från kudden och kollade klockan. 

Oj, den var redan tolv! tänkte hon och satte ner fötterna på golvet.

Det sköts som en pil av smärta genom kroppen på Jessica. Hon skrek till och drog genast upp foten från golvet. Hon hade helt glömt att hon hade ont i foten. Hon la sig ner igen och kände att kudden var alldeles fuktig och plötsligt mindes hon alla hemska minnen från igår. Allt spelades upp som en hemsk mardröm i huvudet på henne.
Hon försökte förtvivlat kämpa emot tårarna som hotade med att komma fram. 
Varför hände just detta henne?
Hon hörde snabba steg komma upp för trappan och dörren slängdes upp. Det var en orolig Alex som kom in. 
- Vad är det som händer Jessica? frågade han oroligt. Jag hörde dig skrika. 
- Nej, det är inget så, jag glömde bara att jag hade ont i foten, sa Jessica lågt och tittade lite skamset på honom. 
Han skakde på huvudet och hon såg hur oroligheten rann av honom. 
- Okej, jag hjälper dig upp Jessica, sa han hjälpsamt och steg in i rummet. 
- Tack brorsan, sa hon och log lite snett mot honom. 
- Inga problem, sa han när han lyfte upp henne. Vill du ha frukost? 
- Ja, tack, sa hon och han bar ut henne ur hennes rum.

- Så, sa han och ställde ner mjölken på bordet. Har du allt nu?

- Ja, tack så mycket Alex, sa hon och log mot honom.

Han nickade mot henne och höll på att gå ut från köket men plötsligt kom han på något för han vände sig om.

- Du förresten, Mattias ringde förut och han kommer över för att se hur det är med dig, sa Alex och hans blick var omöjlig att tyda.

Det kittlade till lite i Jessica. Vad var det med henne?

- Jaha, okej, sa hon och spelade lugn medan det egentligen pågick ett känslokrig inom henne.

- Och var är Liam förresten? tillade han. Jag har inte sett den grabben på länge.

Jessica blev alldeles varm inuti. Hennes Liam. Det kanske inte var något fel med henne ändå?

- Han är på fotbollsläger, han kommer hem ikväll, sa hon och tog en tugga av mackan, som Alex gjort.

- Jaha, okej, sa Alex kort och gick sedan ut ur köket.

Hon åt upp snabbt och försökte resa sig från stolen. På något sätt var hon ju tvungen att kunna gå.

Hon bet sig i läppen för att inte skrika när hon satte ner foten. Det sköts som en blixt av smärta genom kroppen och det snurrade i huvudet. Hon hörde Alex röst långt borta och en smäll från en dörr. Men hon kunde inte ta in vad som hände. Hon kände hur någon lyfte upp henne och hon försökte förtvivlat streta emot. Minnena av gårdagen spelades upp i hennes huvud. Hon snyftade förtvivlat till innan allt blev svart.

Hon drog häfitigt efter andan och satte sig upp. Vad var det som hade hänt egentligen?

Hon såg att hon låg i vardagsrummet. Hon blinkade förvirrat till. Hur kom hon hit?

Hon letade med blicken efter Alex. Hon hittade honom med blicken borta i fåtöljen med Mattias.

Båda såg orolig och bekymrade ut. Men dom lugnade ner sig lite när dom såg att hon hade vaknat.

- Trotsa inte smärtan, din envisa unge, sa Alex och reste sig från fåtöljen. Förstår du hur rädd jag blir?

- Förlåt, men jag ville bara klara mig själv, sa Jessica och kollade lite ursäktande på honom.

- Ja, bättre välkomnade har jag ju fått, sa Mattias och flinade.

Alex gav honom en mördande blick och han ryckte på axlarna.

- Här, sa Alex och kom fram med något i handen. Drick det, det kanske blir bättre.

Det var ett glas vatten med en brustablett i. Hon nickade och drack upp det.

Mattias reste sig upp och höll en rulle bandage i handen.

- Tänkte att det kanske är bra om du har något som stödjer upp foten, sa han och gick fram till henne.

- Tack, Mattias, sa hon förvånat medan han började linda in hennes fot. Sen när blev han så snäll?

- Det är en väldigt kraftig stuckning, konstaterade Alex som såg på.

- Ja, du får nog vila ett tag, sa Mattias efter att han var klar. Känns det bättre nu?

Jessica funderade ett tag. Det gjorde faktiskt det. Det kändes som foten på något sätt höll ihop bättre efter att han lindat in den.

- Ja, tack igen Mattias, sa hon och log mot honom.

Han blinkade tillbaka och det pirrade till i magen. Vad var det med henne egentligen?

Plötsligt hördes det en rignsignal från övervåningen. Alex tittade på Jessica som såg oskyldig ut.

- Du vill att jag ska hämta den, eller hur? sa han och suckade.

- Ja, det skulle vara snällt, sa Jessica och flinade mot honom. 

Han suckade igen men sprang lydigt upp för trappan och kom tillbaka med min mobil som otroligt nog fortfarande ringde. 

Jag tog emot den och tittade på skärmen. Mitt hjärta började slå hårdare, vad fan var det här?

Sorry för dålig uppdatering men nu är det äntligen ute! Fortsätt reklamera och kommentera! :D