storiesbyekstedt

 
Det hade gått ett tag sen den dagen då hon mötte Daniel och hans kompisar på gatan. Hon hade fått flera hotsms. Nästan ett om dagen. Alltid sms om att hon skulle råka illa ut och att hon tillhörde honom. Att hon var hans lilla hora. Som han bara väntade på att få leka med. Ett tag mådde hon riktigt dåligt. Det hade till och med gått så långt att hon inte orkat gå upp ur sängen av rädsla, spytt och bara gråtit hejdlöst i flera timmar. Alex var utom sig av ilska och led verkligen av att sett henne så här. Ändå hade hon inte kunnat låta honom träffa Daniel och "göra upp" som han kallade det. Hon ville inte att Alex skulle råka illa ut. Men det värsta som hade varit var Liam. Han hade inte haft något liv i sina alltid så blåa och nyfikna ögon. Hon hade inte sett hans magiska blick på länge. Dom hade bara vart tomma och fyllda av oro. Han hade vakat över henne nästan alla timmar om dygnet. Förutom när han haft fotbollsträning och när hon verkligen försäkrat honom om att det inte var någon fara och han kunde gå hem och plugga. Lina hade också stått vid hennes sida och blivit mer och mer bekymmrad över alla sms och hur hon själv antagligen såg ut. Trots det hade dom inte kunnat övertala henne att berätta för polisen eller ens hennes föräldrar om allt som hänt..

Efter två månader var det värsta över. Hon hade inte fått några hotsms på ungefär tre veckor och inte sett röken av en bil eller några killar som kunde tänkas vara några av Daniels kompisar eller ännu mindre han. 
Hon hade börjat slappna av och återgå så smått till sitt vanliga liv. Hon kände hur hennes vänner började slappna av igen och Liam hade mer och mer fått tillbaka den där vanliga glädjen i hans ögon som hon bara älskade. Dom kunde skratta igen och allt verkade ha gått tillbaka till det gamla. Eller ja, hon var på väg in i en nystart. 
...............

- Jessica?! 
Linas gäla röst ekade nästan mellan husväggarna. Åtminstonde kändes det så. 
- En minut bara! Gå ut till bilen så länge! Jag ska bara packa ner det sista! skrek Jessica tillbaka och slängde ner sin rosa munkjacka stressigt i den redan överfulla bagen. 
- Varför packar du alltid i sista minuten? hörde hon Lina muttra avlägset och precis efteråt hörde hon hur dörren smälldes igen och hur Linas fotsteg knastrade över grusgången. 
Jessica log lite medan hon slängde i hårborsten och mascaran. 
Hon vände sig mot fönstret och kollade ner på sina vänner som stod och lutade sig mot hennes pappas volvo. Hon hörde hur dom pratade om något nytt tv-spel som släppts denna veckan. Eller ja, det var mer Erik och Liam som pratade. Lina såg rätt ointresserad ut. 

Det som drog Jessica ur henns tankar var att plötsligt solen tittade fram helt plötsligt ur den annars ganska grå himmelen vilket påminde Jessica om att hon inte fick glömma sina solglasögon. 

Hon skyndade sig att leta igenom hela byrån när hon äntligen hittade dom i lådan längst ner. Hon slängde dom snabbt i väskan och rusade ner för trappan för att inte göra sina vänner och pojkvän ännu mer irriterade än vad dom redan var över att hon alltid var sen. 
Mamma, pappa och Alex skulle åka iväg över helgen så det var först prat om att dom skulle sova i hennes hus men sen hade Erik kommit på att han ville ha mer spänning och då blev det alltså att tälta i hans pappas gamla tält vid Bellsjön.
Jessicas pappa hade tyckt att det var en bra idé och hade till och med erbjudit sig att köra dom dit.

 

- Så jag är färdig! ropade hon glatt efter att hon låst dörren och börjat gå över grusgången bort till bilen. 
Alla vände huvudena åt hennes håll och hon mötte Liams blick som bara skrek av glädje och busighet. Vilket fick henne att bli helt varm och le. 
- Äntligen! stönade Jessica och öppnade bildörren. 
- Jaja, jag vet, jag kanske inte är den bästa packaren i världen, erkände Jessica och la in sina saker i bagagen. 
- Nej, det kan man ju inte direkt säga, svarade Liam och flinade lite innan han satte sig i bilen. 
Jessica himmlade med ögonen och stängde bagageluckan. 
Hon hoppade in bredvid sin pappa som inte vara direkt diskret med att berätta om hur länge han väntat i den varma bilen och om hur många minuter han skulle bli sen till Danmarksfärjan som resten av familjen skulle ta. 
Jessica visste att han skämta så hon svarade knappt på hans fösök till att vara rolig utan koncentreerade sig på att möta Liams blick i backspegeln. 
Han log sitt varma leende som bara han kunde le. Hans vita tänder glänste riktigt av solskenet. 
Hela hans anisiktsuttryck utgjorde att detta skulle bli en bra resa. En resa dom aldrig skulle glömma. 
Hon log tillbaka och kände på sig att detta verkligen skulle bli en helt nystart på ett skönt sommarlov. 

Men vem vet? Lina kanske hade rätt, det skulle kanske vara fler personner där än bara dom?..

 

---

 Hej alla! Ursäkta för den hemskt dåliga uppdateringen! Skäms väldigt mycket! Men har inte direkt haft skrivlust förrän nu! Hoppas ni tycker att detta var en bra nystart och vi får se vad som händer!;) 

Har skrivit en typ av schema så förhoppningsvis blir det bättre uppdatering! Tack alla som stannat kvar <3