storiesbyekstedt

  

Hon vaknade upp med ett stön. Vad var det som hade hänt egentligen? Hon lyfte kinden från den jordig marken. Hon var inte långt hemifrån men det hade blivit mörkt ute. Plötsligt mides hon meddelandet hon fått och drämde huvudet i marken igen. Hon svor tyst för sig själv. Hon reste sig upp på skakiga ben och huvudet bultade av smärta. Så klart hade det varit en sten precis där hon slog i huvudet. Hon borstade av sig smutsen från kläderna så gott hon kunde. Just nu var hon nog ingen vacker syn. Plötsligt pep det till i hennes mobil. Hon hade helt glömt bort den. Hon tog upp den ur fickan och fick se till sin förskräckelse att hon hade 20 missade samtal och 15 meddelanden. 10 av dom var från Liam. Han hade ju kommit hem från lägret! Innan hon hann svara på smset började hennes ringsignal höras och Liams namn dök upp på skärmen. Jessica skyndade sig med att trycka på den gröna knappen som lös.

- Hallå? andades hon fram nästan ohörbart i telefonen. Hon var riktigt torr i halsen. 

- Vart fan är du älskling?! skrek Liam i telefonen av både orolighet, ilska och gråt. 

Hade han gråtit?

- J-j-jag vet inte riktigt, mumlade hon fram lite chockad över hans röst. 

- Vi alla har vart så oroliga! Jag har vart så rädd! Jag trodde något hänt dig...! 

Mer hann han inte säga innan han brast i gråt. Jessica stod där och hörde när han grät i telefonen. 

- Jag trodde att jag hade förlorat dig, viskade Liam fram emellan tårarna. 

- Jag är okej gubben! Oroa dig inte! sa Jessica snabbt med gråten i rösten. 

Hon hatade att se och höra Liam ledsen. Världens underbaraste person ska vara glad!

- Vart är du någonstans?! Jag kommer till dig! sa han snabbt och försökte låta stadig på rösten. 

Jessica tittade sig omkring. 

- Hmmm...jag tror jag är någonstans nära Grynlövsvägen, sa hon fortfarande med gråten i rösten. 

Gud vad hon saknade honom! 

- Jag är på väg, sa han och hon hörde hur han började springa ner för trapporna. Vänta där!

- Det gör jag, svarade hon snabbt. 

- Vi hörs, jag kommer! sa han snabbt och sen hördes det ett klick i telefonen och allt blev tyst. 

Jessica satte sig ner vid vägkanten med en duns. Hur kunde hennes liv ha blivit så här? 

Plötsligt kom hon på att både Alex, mamma och pappa måste vara jätte oroliga. 

Hon tryckte iväg ett sms om att allt var bra och att Liam skulle komma och hämta upp henne. 

Plötsligt hörde hon mopedljud och blev alldeles stel av skräck? Kunde det vara dom som kom för att ta henne? 

Hon skrattade till för sig själv. 18 åringar åker inte moped. I alla fall inte normala. 

Plötsligt lystes vägen upp framför henne och hon såg att det var Liams moped som kom körande i rekord fart. Han fick syn på henne och sladdade till för att stanna så fort som möjligt. Han kastade av sig hjälmen och sprang mot henne. 

Hon kände hur han lyfte upp henne i sina armar och höll fast henne hårt. 

- Fattar du hur orolig jag varit? sa han och tittade henne djupt in i ögonen. 

Hon såg att hans ögon var tårade. 

- Förlåt, viskade hon fram. En tår rann ner för hennes kind. 

- Schhh..säg inte förlåt, sa han mjukt och strök bort tåren från hennes ansikte. 

- Jag älskar dig så himla mycket Jessica, jag trodde det hade hänt dig nåt, skräm mig aldrig så där igen, sa han lågt och tittade på henne med sorgsna ögon. 

- Jag lovar...viskade hon fram och kysste han fjäderlätt på hans läppar. 

Han slappnade av en aning och besvarade kyssen. 

- Jag har saknat dig så mycket! Jag ringde dina föräldrar förut och frågade om jag fick stanna över natten hos dig för jag förstod att det hänt något och jag vill inte att min älskling ska sova ensam när hon inte mår bra, sa han lite generat. Hoppas det är okej för dig? la han till och tittade lite oroligt och frågande på henne.

Hon visste inte vad hon skulle svara. Hade han vart så underbar och bestämt det utan att hon frågat? Hade han listat ut det utan att hon sagt att det hänt något? Han var verkligen världesn bästa kille!
Hon kände hur fler tårar föll ner för hennes kinder. Liam missuppfattade det. 

- Jag behöver inte soova hos dig om du inte vill! Det var inte meningen att verka så på! sa han tvekande och tittade skamset ner i marken. 

- Liam, sa hon långsamt. 

Han tittade försiktigt upp mot honom. 

- Du är den underbaraste personen i världen. 

Hon såg hur hela han fylldes av glädje. Man såg riktigt hur han blev flera meter längre och hans vackra leende spred sig över hela hans ansikte. 

- Jag älskar dig Jessica, sa han igen och kysste henne på pannan. 

- Jag älskar dig med Liam, svarade hon och kramade om honom hårdare. 

- Vi borde åka hem, dina föräldrar är oroliga, viskade han och smekte henns hår. 

- Du har rätt, suckade Jessica och hoppade genast upp på moppen. 

Han skrattade och satte sig framför henne. 

- Håll i dig hårt, sötnos, sa han. 

Jessica skrattade till lite medan Liam startade mopeden. Han var helt underbar. Det var han hon ville ha. 

Så kom hon och tänka på Mattias. Hans vackra skratt och ljusblonda hår. NEJ, Jessica, stopp, tvingade hon sig själv till att tänka. Det var Liam hon älskade och så var det med det.

 

Det tog inte så lång tid för Liam och Jessica att komma hem. Hon hade svimmat rätt så nära hennes egen gata. Det ända problemet som återstod var att förklara allt för sin mamma och pappa utan att blanda in dom allt för mycket. Tillslut lyckades hon slingra sig ur snacket med en vitlögn. Hon såg på Liam att han tvivlade på hennes förklarimgar men han sa inget.

Det var inte förrän dom var själv på hennes rum när dom egentligen skulle sova som han frågade vad som egentligen hänt. 

- Jessica snälla, berätta för mig, jag vet att det där pladdret inte är sant, sa Liam och slängde sig ner på hennes säng med en duns.

- Det är väldigt komplicerat och långt, sa Jessica lite lågt när minnena sköljde över henne.

- Jag har tid gumman, allt jag vill är att du ska må bra och jag ska skydda dig för det som tynger dig, svarade han och klappade på platsen bredvid sig. 

Jessica tvekade inte en sekund på att lägga sig bredvid Liam. Han la sina armar runt henne direkt. 

- Så nu beskyddar jag dig från allt det onda, viskade han och log mot hennes hår. 

Jessica skrattade lätt. Han var för söt. 

Med en viss övertalan började Jessica berätta om kvällen då hon gick ut själv, det första smset hon fick och det smset hon hade fått idag.

Hon kände hur Liam spände sig runt henne och hörde på hans andetag att han var upprörd. 

- Schhh...snälla Liam, det är lugnt nu, du är här, du skyddar mig, fick Jessica säga flera gånger för att han skulle slappna av lite. 

I slutet grät hon så mycket så att hon skakade. 

Liam satte sig upp och drog med henne upp i sin famn. 

- Jag lovar dig älskling, dom ska inte få skada dig, jag ska skydda dig min älskling, jag älskar dig tills döden skiljer oss åt, om inte ännu längre, viskade han i hennes öra och kysste bort hennes tårar. 

 Jessica kunde inte säga något utan kramade om honom så hårt hon kunde. 

Hur kunde en person vara så underbar? Hur kunde en person ta upp hela hennes hjärta?

- Jag älskar dig Liam, tack för att du finns här...

- Schhh...säg inte så, du är mitt liv, min skatt, mitt hjärta, jag finns alltid här, viskade han tyst och kysste henne lätt för att försegla hennes läppar. 

- Jag älskar dig, nu och för alltid...viskade hon tillbaka efter hans läppar lämnat hennes

- ...tills döden skiljer oss åt...viskade han tillbaka och kysste henne igen.