Kapitel 13 - Jag saknar dig♥
Från förra kapitlet:
Hans ögon lyste av något hon inte kunde tyda och hans ljusa hår blåste lätt i vinden. Hon log lite smått åt honom som för att säga " jag vet att du tittar på mig ".
Han rodnade lite lätt och tittade ner en kort stund innan han tittade upp mot henne med beslutsamhet i blicken. Innan hon hann tänka efter på varför han hade den beslutsamheten i blicken sa han plötsligt:
- Vet du om att du är jävligt vacker Jessica?
Han rodnade lite lätt och tittade ner en kort stund innan han tittade upp mot henne med beslutsamhet i blicken. Innan hon hann tänka efter på varför han hade den beslutsamheten i blicken sa han plötsligt:
- Vet du om att du är jävligt vacker Jessica?
Hon blev chockad och stirrade bara på honom. Vad var det han sa? Hon vacker? Alex kompis?
Hon skakde på huvudet för att hon inte kunde fatta det. Mattias tolkade det fel och trodde väl antagligen att han gjort bort sig för han reste sig upp och började gå.
- Jag ska nog gå hem nu, men vi ses Jessica, sa han med blossande kinder.
- Nej vänta Mattias det var inte så, sa Jessics och reste sig upp från sin sten som hon satt på.
Hon glömde av foten och den vek sig under henne. Dumma stuckning!
Hon skakde på huvudet för att hon inte kunde fatta det. Mattias tolkade det fel och trodde väl antagligen att han gjort bort sig för han reste sig upp och började gå.
- Jag ska nog gå hem nu, men vi ses Jessica, sa han med blossande kinder.
- Nej vänta Mattias det var inte så, sa Jessics och reste sig upp från sin sten som hon satt på.
Hon glömde av foten och den vek sig under henne. Dumma stuckning!
Men Mattias var snabb. Han fångade upp henne innan hon landade på marken.
- Jessica, är det någon gång du tänker dig för innan du gör något? suckade han och hjälpte henne upp på en fot.
- Jätte kul Mattias, det var faktiskt ditt fel, sa hon ironiskt.
- Jaja, men vad ville du? sa han och tittade intensivt in i hennes ögon.
Hon rodnade lite lätt. Ingen kunde unadgå att göra det när Mattias tittade så på en, han hade liksom en speciell genomborrande blick som ingen annan hade. Jessica visste inte riktigt vad hon skulle säga eller göra, hon var som fast i hans blick. Ändå skrek hennes kropp efter Liam som skulle komma hem om bara några timmar.
- Vad ville du Jessica? andades Mattias fram som hade flyttat sig någon meter närmare så att han nästan nuddade hennes huvud med sina läppar. Han var lång Mattias. Inom Jessica pågick det ett känslokrig. Hon visste inte vad hon skulle göra. Mattias ljus blåa blick gick inte att slita sig ifrån. Hon tittade högre upp och såg hur han började luta sig ner mot henne. Hon fick panik. Nej, nej, nej! Detta kan inte hända. Inte mot Liam! Inte överhuvudtaget!
- Jag är ledsen Mattias men nej! sa Jessica uppjagat och puttade honom ifrån sig.
Han såg förvirrad ut bakom henne medan hon haltade bort där ifrån. Hon fick inte ordning på något inom sig just nu. Hon hörde pappas uppretade röst från huset när han skällde ut Alex för att tatt vin. Dit kunde hon inte gå. Hon behövde tänka. Men vart då? Vart får man vara ifred? Hon vågade knappt gå bort från huset tänk om äckel Daniel eller någon av hans idiot kompisar fick se henne. Med den här foten skulle hon ju inte kunna springa ifrån dom. Men envis som hon var skulle hon hitta en plats där hon fick vara ensam. Hon längade efter Liam så att det gjorde ont. Han fanns alltid för henne när hon behövde prata. Han underbart blåa ögon som alltid lyste av uppmärksamhet när man ville berätta något viktigt för han. Han var alltid där när man behövde han. En tår rann från Jessicas kind. Hur kunde man sakna någon så mycket som man sett i förrgår?
Plötsligt plingade mobilen till. Hon blev stel av skräck. Det var från Daniel.
Hon öppnade meddelandet med skakiga händer. Vad ville han?
" Hej, lill Jessica, kommer du ihåg mig? ;) Jag blev förvånad när jag insåg att det var du som vi mötte i skogen ;) Sjukt sexig har du blivit i alla fall ;) Och vet du vad, du ska bli vår underhållning ;) "
Texten kom som ett slag i Jessicas mage. All luft gick ur henne och hon föll till marken. Tårarna forsade ner för kinderna och hon kunde inte andas. Världen började snurra och en miljon olika tankar forsade förbi i huvudet på henne. Varför? Vad ville han? Vilka dom? Varför just jag? Varför har han blivit sån här?
Jessica hulkade plötsligt till. Det svartnade för ögonen på henne och hennes sista tanke var.
Snälla låt mig dö.
- Jessica, är det någon gång du tänker dig för innan du gör något? suckade han och hjälpte henne upp på en fot.
- Jätte kul Mattias, det var faktiskt ditt fel, sa hon ironiskt.
- Jaja, men vad ville du? sa han och tittade intensivt in i hennes ögon.
Hon rodnade lite lätt. Ingen kunde unadgå att göra det när Mattias tittade så på en, han hade liksom en speciell genomborrande blick som ingen annan hade. Jessica visste inte riktigt vad hon skulle säga eller göra, hon var som fast i hans blick. Ändå skrek hennes kropp efter Liam som skulle komma hem om bara några timmar.
- Vad ville du Jessica? andades Mattias fram som hade flyttat sig någon meter närmare så att han nästan nuddade hennes huvud med sina läppar. Han var lång Mattias. Inom Jessica pågick det ett känslokrig. Hon visste inte vad hon skulle göra. Mattias ljus blåa blick gick inte att slita sig ifrån. Hon tittade högre upp och såg hur han började luta sig ner mot henne. Hon fick panik. Nej, nej, nej! Detta kan inte hända. Inte mot Liam! Inte överhuvudtaget!
- Jag är ledsen Mattias men nej! sa Jessica uppjagat och puttade honom ifrån sig.
Han såg förvirrad ut bakom henne medan hon haltade bort där ifrån. Hon fick inte ordning på något inom sig just nu. Hon hörde pappas uppretade röst från huset när han skällde ut Alex för att tatt vin. Dit kunde hon inte gå. Hon behövde tänka. Men vart då? Vart får man vara ifred? Hon vågade knappt gå bort från huset tänk om äckel Daniel eller någon av hans idiot kompisar fick se henne. Med den här foten skulle hon ju inte kunna springa ifrån dom. Men envis som hon var skulle hon hitta en plats där hon fick vara ensam. Hon längade efter Liam så att det gjorde ont. Han fanns alltid för henne när hon behövde prata. Han underbart blåa ögon som alltid lyste av uppmärksamhet när man ville berätta något viktigt för han. Han var alltid där när man behövde han. En tår rann från Jessicas kind. Hur kunde man sakna någon så mycket som man sett i förrgår?
Plötsligt plingade mobilen till. Hon blev stel av skräck. Det var från Daniel.
Hon öppnade meddelandet med skakiga händer. Vad ville han?
" Hej, lill Jessica, kommer du ihåg mig? ;) Jag blev förvånad när jag insåg att det var du som vi mötte i skogen ;) Sjukt sexig har du blivit i alla fall ;) Och vet du vad, du ska bli vår underhållning ;) "
Texten kom som ett slag i Jessicas mage. All luft gick ur henne och hon föll till marken. Tårarna forsade ner för kinderna och hon kunde inte andas. Världen började snurra och en miljon olika tankar forsade förbi i huvudet på henne. Varför? Vad ville han? Vilka dom? Varför just jag? Varför har han blivit sån här?
Jessica hulkade plötsligt till. Det svartnade för ögonen på henne och hennes sista tanke var.
Snälla låt mig dö.
