Kapitel 17 - Jag saknar dig ♥
Hon slet upp dörren till huset och smällde igen dörren efter sig.
- ALEX! skrek hon högt medan tårarna förblinade henne.
Hon såg knappt något men hon hörde hur hans fotsteg dundrade ner för trappan.
Det hade gått ett tag sen den dagen då hon mötte Daniel och hans kompisar på gatan. Hon hade fått flera hotsms. Nästan ett om dagen. Alltid sms om att hon skulle råka illa ut och att hon tillhörde honom. Att hon var hans lilla hora. Som han bara väntade på att få leka med. Ett tag mådde hon riktigt dåligt. Det hade till och med gått så långt att hon inte orkat gå upp ur sängen av rädsla, spytt och bara gråtit hejdlöst i flera timmar. Alex var utom sig av ilska och led verkligen av att sett henne så här. Ändå hade hon inte kunnat låta honom träffa Daniel och "göra upp" som han kallade det. Hon ville inte att Alex skulle råka illa ut. Men det värsta som hade varit var Liam. Han hade inte haft något liv i sina alltid så blåa och nyfikna ögon. Hon hade inte sett hans magiska blick på länge. Dom hade bara vart tomma och fyllda av oro. Han hade vakat över henne nästan alla timmar om dygnet. Förutom när han haft fotbollsträning och när hon verkligen försäkrat honom om att det inte var någon fara och han kunde gå hem och plugga. Lina hade också stått vid hennes sida och blivit mer och mer bekymmrad över alla sms och hur hon själv antagligen såg ut. Trots det hade dom inte kunnat övertala henne att berätta för polisen eller ens hennes föräldrar om allt som hänt..
Efter två månader var det värsta över. Hon hade inte fått några hotsms på ungefär tre veckor och inte sett röken av en bil eller några killar som kunde tänkas vara några av Daniels kompisar eller ännu mindre han.
Hon hade börjat slappna av och återgå så smått till sitt vanliga liv. Hon kände hur hennes vänner började slappna av igen och Liam hade mer och mer fått tillbaka den där vanliga glädjen i hans ögon som hon bara älskade. Dom kunde skratta igen och allt verkade ha gått tillbaka till det gamla. Eller ja, hon var på väg in i en nystart.
...............
- Jessica?!
Linas gäla röst ekade nästan mellan husväggarna. Åtminstonde kändes det så.
- En minut bara! Gå ut till bilen så länge! Jag ska bara packa ner det sista! skrek Jessica tillbaka och slängde ner sin rosa munkjacka stressigt i den redan överfulla bagen.
- Varför packar du alltid i sista minuten? hörde hon Lina muttra avlägset och precis efteråt hörde hon hur dörren smälldes igen och hur Linas fotsteg knastrade över grusgången.
Jessica log lite medan hon slängde i hårborsten och mascaran.
Hon vände sig mot fönstret och kollade ner på sina vänner som stod och lutade sig mot hennes pappas volvo. Hon hörde hur dom pratade om något nytt tv-spel som släppts denna veckan. Eller ja, det var mer Erik och Liam som pratade. Lina såg rätt ointresserad ut.
Sommarlovet hade precis börjat och det var deras sista sommar innan gymnasiet. Eller som Erik brukade säga, innan allvaret började.
Dom hade bestämt sig för att inviga sommaren med att campa vid Bellsjön som den kallades.
Lina trodde att ungefär halva stadens befolkning skulle vaa där medan Erik insisterade på att dom skulle få ha sin camping idé ifred.
Hon skrattade lite för sig själv. Lina och Erik kunde aldrig låta bli att småtjafsa om allt.
Hon skyndade sig att leta igenom hela byrån när hon äntligen hittade dom i lådan längst ner. Hon slängde dom snabbt i väskan och rusade ner för trappan för att inte göra sina vänner och pojkvän ännu mer irriterade än vad dom redan var över att hon alltid var sen.
Mamma, pappa och Alex skulle åka iväg över helgen så det var först prat om att dom skulle sova i hennes hus men sen hade Erik kommit på att han ville ha mer spänning och då blev det alltså att tälta i hans pappas gamla tält vid Bellsjön.
Jessicas pappa hade tyckt att det var en bra idé och hade till och med erbjudit sig att köra dom dit.
Alla vände huvudena åt hennes håll och hon mötte Liams blick som bara skrek av glädje och busighet. Vilket fick henne att bli helt varm och le.
- Äntligen! stönade Jessica och öppnade bildörren.
- Jaja, jag vet, jag kanske inte är den bästa packaren i världen, erkände Jessica och la in sina saker i bagagen.
- Nej, det kan man ju inte direkt säga, svarade Liam och flinade lite innan han satte sig i bilen.
Jessica himmlade med ögonen och stängde bagageluckan.
Hon hoppade in bredvid sin pappa som inte vara direkt diskret med att berätta om hur länge han väntat i den varma bilen och om hur många minuter han skulle bli sen till Danmarksfärjan som resten av familjen skulle ta.
Jessica visste att han skämta så hon svarade knappt på hans fösök till att vara rolig utan koncentreerade sig på att möta Liams blick i backspegeln.
Han log sitt varma leende som bara han kunde le. Hans vita tänder glänste riktigt av solskenet.
Hela hans anisiktsuttryck utgjorde att detta skulle bli en bra resa. En resa dom aldrig skulle glömma.
Hon log tillbaka och kände på sig att detta verkligen skulle bli en helt nystart på ett skönt sommarlov.
Men vem vet? Lina kanske hade rätt, det skulle kanske vara fler personner där än bara dom?..
Hej alla! Ursäkta för den hemskt dåliga uppdateringen! Skäms väldigt mycket! Men har inte direkt haft skrivlust förrän nu! Hoppas ni tycker att detta var en bra nystart och vi får se vad som händer!;)
Har skrivit en typ av schema så förhoppningsvis blir det bättre uppdatering! Tack alla som stannat kvar <3
Hej allihopa! Om det fortfarande finns någon som läser..
Kapitel 16 - Jag saknar dig ♥
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
Dom visste nog att Alex skulle komma hem snart.
- Så ja, inte gråta nu lilla Jessica, andades han fram och skrattade elakt.
- Ey, Daniel titta vem som kommer nu, sa en kille med mörk röst.
Hon kände hur Daniel lämnade hennes ansikte.
- Men vad fan gör han här nu? svor Daniel.
Hon öppnade försiktigt ögonen och fick se Alex komma mot huset. Hon kände hur lyckoruset spreds genom kroppen.
- Nu kan vi inte fortsätta, han kommer leta efter henne direkt, han vakar över henne som en hök, sa en utav killarna.
Daniel vände åter sin upmärksamhet åt Jessica.
- Nu hade du tur gumman, storebror kommer och räddar dig.
Hon flinade lite åt honom men det skulle hon inte gjort för han drämde till henne hårt i ansiktet.
- Aj, stönade hon och höll sig över kinden.
- Du får skylla dig själv när du ser så uppkäfftig ut, sa han och drog bort hennes hand.
Hon tittade på honom och hon kände hur hennes rädsla rikitgt strålade ut från hennes ögon.
Han tryckte sin mun mot hennes kind än en gång.
- Du har så len hy Jessica, det är verkligen synd att det inte blev vi, viskade han hotfullt.
Plötsligt kände hon en fruktansvärd smärta sprida sig från kinden och över ansiktet.
Hon skrek till och slog till honom. Han hade bittit henne hårt.
- Så att du har ett minne från mig, sa han flinande och gned sin kind där hennes slag träffat.
Han släppte hennes hår och hon reste sig fort upp på vinglande ben och sprang där ifrån medan hon hörde deras skratt efter sig.
Det forsade blod från hennes kind och hon försökte stoppa det med ena vanten.
Varför hade hon inte vågat skrika efter Alex? Då hade han kommit och hjälpt henne med det här! Han kunde fått bort dom mycket tidigare!
Nu forsade tårarna ner. All rädsla hade runnit av henne nu återstod bara skräcken.
Hon slet upp dörren till huset och smällde igen dörren efter sig.
- ALEX! skrek hon högt medan tårarna förblinade henne.
Hon såg knappt något men hon hörde hur hans fotsteg dundrade ner för trappan.
Kapitel 15 - Jag saknar dig ♥
- Jessica? hörde hon en len och svag röst viska.
Hon öppnade försiktigt ögonen. Över henne stod ingen mindre än Liam. Han log när han såg att hon slog upp ögonen. Det var som om hela hennes värld lystes upp varje gång hon fick se det där leendet.
- Jag har gjort frukost, sa han stolt och satte sig ner på sängkanten medan hans ögon tindrade.
Hon satte sig upp och lindade täcket runt benen. Det var inte direkt varmt i henens rum tidigt på morgonen.
- Har du gjort frukost? sa hon med lite ironi i rösten och tittade snett på honom.
- Kom igen, som om jag inte skulle kunna göra det, sa han och slog till henne lätt på axeln och pussade hennes kind igen.
Hon log ett busigt leende mot honom.
- Okej, du får väl visa mig din special frukost då, sa hon och blinkade. Men kunde inte mamma och pappa ta fram frukost?
- Jag pratade med dom i morse, sa han och fyrade av ett stort leende. Jag sa att jag ville göra frukost åt dig.
Jessica började nästan rodna så mycket Liam skämde bort henne. Han var verkligen världens bästa pojlvän.
- Tack, sa hon och mötte hans blick. Men vad är klockan?
- Tja..skolan börjar om 45 minuter, sa han glatt. Så vi har lång tid och äta, sen så tycker jag att du förtjänar en god frukost, la han till menade.
Jessica ville helst bara glömma dom två senaste dagarna och försökte att inte reagera något speciellt även ifall det högg till i bröstet.
- Men då sätter vi väl oss och äter, sa hon och log uppfodrande mot honom.
Hon satte ner den onda foten försiktigt på golvet. Hon blev förvånad det kändes nästan ingenting.
Liam tittade en aning orolight på henne men hon stegade bestämt ut genom dörren.
Hon ville inte att han skulle behöva behandla henne mer än vad han redan gjorde.
När hon kom ner för trappan fick hon en chock. Hon trodde inte sina ögon. Liam hade tänt ljus och gjort smoothie. Han hade också köpt mango som var hennes favorit frukt. Bordet var även dukat med yoghurt och bröd.
- Wow, vad du har fixat i ordning, sa Jessica med stora ögon.
- Nah, det är inte så mycket, sa Liam och log. Hoppas du tycker om det.
- Du vet att jag älskar allt du gör! skrattade Jessica och slog sig ner vid köksbordet.
Han log varmt mot henne.
- Ja, är man bäst så är man, sa han och blinkade.
Jessica bara himlade med ögonen och drack av smoothien. Den smakde blåbär och hallon.
Hon kunde inte riktigt förstå att han gjorde allt detta för henne för att hon inte mådde bra. Hon hade inte bett honom om något. Han hade bara ställt upp för henne. Han var verkligen perfekt. Hon ville verkligen spendera hela sitt liv med honom.
- Du vet att du måste berätta detta för Lina va? sa han plötsligt.
Jessica tänkte en stund och nickade sedan sakta. Det var sant. Lina skulle se direkt att det var något som var fel, och så hade det alltid vart. Lina var den bästa vännen man kunde få.
- Ja, Lina kan man inte direkt dölja något för, sa Jessica till ett försök att skämta bort det.
Hon gillade inte att Daniels hotfulla blick kom upp framför hennes ögon varje gång någon sa något om det som hänt. Hans ord ekade också i huvude " Vi kommer tillbaka " .
Det var den hemskaste meningen Jessica någonsin hört i hela sitt liv från och med då han sa det.
Liam la sin hand över henns på bordet som om han kunde se vad som rörde sig innanför hennes huvud.
Hon log svagt mot honom. Det var det ända som behövde sägas mellan dom.
Dom visste redan vart dom hade varandra och det var en skön känsla.
Det tog ett tag att få undan frukosten och göra sig i ordning. Men till slut var dom äntligen klara efter ett tags larvande. Det gick inte direkt fort att välja kläder för Jessica något som irriterad Liam lite.
" Hur mycket kläder har du egentligen? " Använder du verkligen allt det där? " Hur kan du ens hinna till skolan? "
Var bara några av hans kritiserande meningar över hennes garderob. Tillslut hade hon börjat skratta åt honom och kysst honom länge.
- Kan det där få dig att vara tyst en stund? hade hon sagt och han hade lett sitt underbara snea leende mot henne.
Men nu var dom äntligen på ut genom dörren. Liam hade envisats med att Jessica skulle åka med honom på mopeden. Det spelade ingen roll hur många gånger hon hade försökt protestera och säga att Lina förväntades sig att hon skulle komma till deras vanliga mötesplats.
Men han hade inte gett sig. Han ansåg att hon inte kunde gå med sin fot. Tillslut hade hon gett upp och skickat i väg ett sms till Lina och sagt att dom ses i skolan eftersom Liam var envis.
- Så envis är jag inte? log han belåtet. Han var väl stolt över att han lyckats övertyga henne att åka med honom.
- Nej, då inte alls, sa hon sarkastiskt och väntade bredvid hans moppe medan han satte sig på den för att starta den.
Som tur var hade hon fått låna sin brorsas gamla hjälm, eller gamla och gamla, han åkte fortfarande moppe även ifall han inte ville erkänna det.
- Hoppa på nu, hojtade Liam och hans blåa ögon lyste som kristaller i den morgontidiga solen.
Hon hoppade upp bakom honom och la sina armar omkring hans midja. Detta var något som hon verkligen älskade. Att få vara nära honom. Hon kunde känna hur hans värme strålade ut från hans kropp och träffade henne rakt i hjärtat. Hon tog in hans doft medan dom åkte. Han luktade gott. Han luktade lite citrus, antagligen av tvättmedelet, han luktade också av den nya parfymen från Abercrombie som jag köpt åt honom för en vecka sedan. Det hade varit en tur träff. Han passade verkligen i den lukten.
Det tog bara fem minuter till skolan med moppe, så dom var snabbt framme.
Så fort Lina fick syn på dom i korridoren slängde hon sig runt halsen på Jessica.
- Vad är det som hänt? sa hon med en ton som var omöjlig att tyda.
- Ta det lugnt, sa Jessica och skrattade till en början men tystnade snabbt när allt ramlade över henne igen.
Liam tog hennes hand men förblev tyst.
- Ja, vi har en del att prata om, om vi säger så, sa Jessica och försökte le mot Lina men lyckades inte direkt.
Det fick Lina att se ännu mer orolig ut och hon snurrade en röd hårslinga runt fingret.
Jessica och Lina hade suttit och pratat om det som hänt på lunchen. Lina hade både sett ut som om hon skulle slå ihäl någon samtidigt såg hon gråtfärdig ut. Efter Jessica hade berättat allt hade Lina suttit och kramat henne en lång stund och sagt att ingen skulle få skada henne. Lina lovade att hon skulle finnas för henne hela tiden och att det var bara att ringa eller sms när som helst.
Det hela hade slutat med att dom suttit och gråtit båda två.
Efter skolans slut hade Jessica övertygad Liam att umgås med sina kompisar istället för att köra henne hem. Hon hade skyllt på att hon behövde frisk luft och att gå en bit inte skadade henne överhuvudtaget utan att det bara var bra.
Egentligen ville hon vara i fred och tänka men hon ville inte oroa Liam i onödan. Han hade sett lite orolig och besvärd ut men han hade låtit henne gå.
Halvvägs hem plingade det till i mobilen. Det var väl antagligen Lina som undrade om hon ville hänga med ut och shoppa eller något.
Hon tog upp mobilen och tittade på skärmen. Det var från samma okända nummer.
" Vad söt du är när du ser så där fundersam ut ;) " löd texten.
Insidan frös till is och hennes hjärta bankade hårt i bröstet. Vart var han?
Äntligen kapitel 15! :) Har välidgt dålig uppdatering här! Men det kommer ut kapitel när jag har tid! Så om ni gillar den så fortsätt håll utkik! :) Tack ala som läser och kommenterar! <3
Kapitel 14 - Jag saknar dig ♥
Jessica hulkade plötsligt till. Det svartnade för ögonen på henne och hennes sista tanke var.
Snälla låt mig dö.
Hon kände hur fler tårar föll ner för hennes kinder. Liam missuppfattade det.
Kapitel 13 - Jag saknar dig♥
Han rodnade lite lätt och tittade ner en kort stund innan han tittade upp mot henne med beslutsamhet i blicken. Innan hon hann tänka efter på varför han hade den beslutsamheten i blicken sa han plötsligt:
- Vet du om att du är jävligt vacker Jessica?
Hon skakde på huvudet för att hon inte kunde fatta det. Mattias tolkade det fel och trodde väl antagligen att han gjort bort sig för han reste sig upp och började gå.
- Jag ska nog gå hem nu, men vi ses Jessica, sa han med blossande kinder.
- Nej vänta Mattias det var inte så, sa Jessics och reste sig upp från sin sten som hon satt på.
Hon glömde av foten och den vek sig under henne. Dumma stuckning!
- Jessica, är det någon gång du tänker dig för innan du gör något? suckade han och hjälpte henne upp på en fot.
- Jätte kul Mattias, det var faktiskt ditt fel, sa hon ironiskt.
- Jaja, men vad ville du? sa han och tittade intensivt in i hennes ögon.
Hon rodnade lite lätt. Ingen kunde unadgå att göra det när Mattias tittade så på en, han hade liksom en speciell genomborrande blick som ingen annan hade. Jessica visste inte riktigt vad hon skulle säga eller göra, hon var som fast i hans blick. Ändå skrek hennes kropp efter Liam som skulle komma hem om bara några timmar.
- Vad ville du Jessica? andades Mattias fram som hade flyttat sig någon meter närmare så att han nästan nuddade hennes huvud med sina läppar. Han var lång Mattias. Inom Jessica pågick det ett känslokrig. Hon visste inte vad hon skulle göra. Mattias ljus blåa blick gick inte att slita sig ifrån. Hon tittade högre upp och såg hur han började luta sig ner mot henne. Hon fick panik. Nej, nej, nej! Detta kan inte hända. Inte mot Liam! Inte överhuvudtaget!
- Jag är ledsen Mattias men nej! sa Jessica uppjagat och puttade honom ifrån sig.
Han såg förvirrad ut bakom henne medan hon haltade bort där ifrån. Hon fick inte ordning på något inom sig just nu. Hon hörde pappas uppretade röst från huset när han skällde ut Alex för att tatt vin. Dit kunde hon inte gå. Hon behövde tänka. Men vart då? Vart får man vara ifred? Hon vågade knappt gå bort från huset tänk om äckel Daniel eller någon av hans idiot kompisar fick se henne. Med den här foten skulle hon ju inte kunna springa ifrån dom. Men envis som hon var skulle hon hitta en plats där hon fick vara ensam. Hon längade efter Liam så att det gjorde ont. Han fanns alltid för henne när hon behövde prata. Han underbart blåa ögon som alltid lyste av uppmärksamhet när man ville berätta något viktigt för han. Han var alltid där när man behövde han. En tår rann från Jessicas kind. Hur kunde man sakna någon så mycket som man sett i förrgår?
Plötsligt plingade mobilen till. Hon blev stel av skräck. Det var från Daniel.
Hon öppnade meddelandet med skakiga händer. Vad ville han?
" Hej, lill Jessica, kommer du ihåg mig? ;) Jag blev förvånad när jag insåg att det var du som vi mötte i skogen ;) Sjukt sexig har du blivit i alla fall ;) Och vet du vad, du ska bli vår underhållning ;) "
Texten kom som ett slag i Jessicas mage. All luft gick ur henne och hon föll till marken. Tårarna forsade ner för kinderna och hon kunde inte andas. Världen började snurra och en miljon olika tankar forsade förbi i huvudet på henne. Varför? Vad ville han? Vilka dom? Varför just jag? Varför har han blivit sån här?
Jessica hulkade plötsligt till. Det svartnade för ögonen på henne och hennes sista tanke var.
Snälla låt mig dö.
Viktigt! :)
Tänkte bara säga att jag tar en paus med min novell! :)
Vet inte om jag ska fortsätta, då jag har kommit på ett jätte bra slut men inte det i mellan :)
Tänkte fråga, vill ni att jag skriver klart den här eller börjar på en ny? :)
Kapitel 12 - Jag saknar dig ♥
Mobilen hade för länge sedan slutat ringa. Jessica började skaka. Det här var inte bra, inte alls bra. Han visste till och med var hon bodde. Han hade vart hemma hos henne en gång.
Sakta kom hon tillbaka till verkligheten och hörde röster som upprört pratade till henne.
- Jessica?! Snälla svara, sa Alex förtvivlat.
- Jag känner honom, stammade Jessica fram och hennes ögon tårades.
Mattias och Alex tittade både oroligt och undrande på varandra. Vad menade hon?
Det tog ett tag för henne att förklara vem killarna som hade skadat henne var men Alex och Mattias blev vitare och vitare i ansiktet ju längre hon berättade.
- Så du menar att han där Daniel är han som var hemma hos oss förra året? Och att det var han som höll på så när ni var ute och grillade? sa Alex skakande.
Jessica nickade långsamt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, just nu var hon väldigt tom.
- Det var som fan, sa Mattias tillslut i brist på något att säga.
Jessica tittade upp mot dom. Dom såg verkligen rädda och besvärade ut. Hon förstod dom. Det var inte lätt att komma på något att säga i detta tillfället.
- Så han har ditt nummer också? sa Alex och hans röst antydde till rädsla.
- Tydligen, svarade Jessica tyst. Hon trodde inte att han skulle ha sparat det när det var ungefär ett år sedan sen dom hörde av varandra sist.
Mattias och Alex slog sig ner bredvid henne i soffan. Alla tre var tysta och fördjupade i tankar när dörren plötsligt öppnades.
- Hallå, barn! är ni hemma? hörde dom en glad röst säga. Det var mamma.
Alex satte snabbt på tv:n så att det skulle se ut som om dom satt och tittade på den. Han gav också Jessica en menande blick som sa att hon skulle säga så mycket hon ville.
- Hallå? hördes det igen och dom hörde steg som var på väg mot vardagsrummet.
Mamma skymtades sedan i dörröppningen. Hon var lika glad som alltid och hennes bruna ögon lös av glädje.
- Jasså, det här ni är! Får man inget svar nu längre? sa hon lika glatt.
- Jodå, här är vi mamma, sa Jessica och log ett falskt leende. Hoppas bara mamma inte såg det.
- Ja det ser jag ju, sa hon och skrattade. Men varför är ni inne när det är så fint väder? la hon till och pekade mot förnstret som solen lös in genom.
- Vi hade tänkt gå ut snart, svarde Alex lite pliktskyldigt.
- Men gumman! Vad har hänt med din fot?! utropade mamma förskräckt och verkade inte höra Alex svar.
Typiskt, tänkte Jessica. Vad ska jag nu säga?
Just då kom pappa in i vardagsrummet.
- Hallå, kids, vad har hänt här? sa han och tittade menande på min fot.
- Ähm..ja..jag, ramlade så Alex och Mattias tog hand om mig, sa Jessica och tittade ner i golvet. Varför sa hon bara inte sanningen?
- Men lilla gumman, du måste ju ta det lugnt! sa mamma oroligt och kramade henne.
- Du får se vart du sätter fötterna, sa pappa som höll med mamma.
- Ja, jag ska vara försiktigare nästa gång, hade ni kul då? sa Jessica som försökte att avsluta samtalet. Om ni bara visste vad som egentligen hänt.
- Jadå, vi har haft det jätte bra, sa mamma lätt distraherad som hon var. Och det har varit lugnt här i helgen? la hon till och tittade varnade på Alex.
- Ja, jag har inte gjort något dumt, sa Alex och tog upp händerna i en gest som visade att han var oskyldig.
- Precis, vad vi ville höra, jag ska gå och kolla vinerna för säkerhetskull, sa pappa och tittade på ALex med en lång blick.
Alex blev lite röd i ansiktet och sa fort:
- Ska vi ta och dra ut nu Mattias? Det är ju välidgt gött väder ute.
Mattias nickade och dom reste sig.
Mamma tittade på honom med rynkad panna.
Han blev ännu rödare i ansiktet och vände blicken mot Jessica.
- Hänger du med ut lillasyrran?
- Visst, svarade hon och han tog tag runt henne för att stötta upp henne.
- Ska du verkligen gå ut när du har ont i foten? sa mamma oroligt.
- Ja då, jag har ju två starka killar som hjälper mig, sa Jessica och alla skrattade.
Det gick bra att gå ut till hallen med Alex hjälp men det var svårare att få på sig skorna. Hon suckade och tog ett par utetofflor istället. Dom skulle nog inte så långt i alla fall.
- Du förresten Jessica, var är Liam? Ni brukar ju alltid vara med varandra på söndagar, ropade mamma från vardagsrummet.
Det pirrade till i magen på Jessica av både saknad och glädje. Hur kunde mamma vara så uppmärksam på allt?
- Han är på fotbollsläger och kommer hem ikväll, svarde Jessica.
- Jaha, och Lina då?
- Hon är med Erik, sa Jessica och suckade. Nyfikna mamma!
- Jasså, det är dom två nu, hörde hon mamma säga och ett skratt hördes efteråt.
- Mamma, suckade Jessica. Alex hjälpte henne ut genom dörren. Han ville väl bort här ifrån innan pappa upptäckte att han hade tatt en flaska vin.
- Jaja, ha så kul nu ungdomar, hörde hon mamma ropa innan dörren smälldes igen.
Vi gick bort till skogsområdet som låg mitt emot vårat hus. Där fanns det ett par stenar precis vid skogsbrynet där vi satte oss. Här ifrån kunde man inte se oss från huset, det var antagligen det Alex tänkt på eftersom han inte ville att pappa skulle skälla på honom. Jessica fick kvälningar av att vara så nära skogen efter gårdagens händelse, men hon struntade i det eftersom hon inte orkade ta upp det igen.
- Varför sa du inte till dina föräldrar vad som hände egentligen? sa plötsligt Mattias och kollade på henne med sina blågrå ögon.
- Jag vill inte oroa dom i onödan, sa Jessica och ryckte på axlarna.
- Ha! Inte i onödan! Du har en galning efter dig och du vill inte oroa dom i onödan?, sa Alex ironiskt och lite upprört.
Jessica grimaserade åt honom. Även ifall hon visste att dom hade rätt ville hon inte oroa mamma och pappa. Detta skulle bli bra, hon klarade sig alltid så varför skulle hon inte göra det nu?
- Varför umgicks du med han från första början? sa Mattias och hans blick var svår att tyda.
- För att jag var en omogen fjortis förra året, sa Jessica trött.
Både Alex och Mattias skrattade men hon tyckte att Mattias såg väldigt lättad ut.
- Jätte kul, sa hon surt.
- Nej då, inte alls, sa Alex och blinkade åt henne.
- ALEX! hördes det plötsligt från huset. Det var pappas röst. Kom genast hit!
Alex ansikte skiftade färg när han sakta reste sig från stenen.
- Lycka till brorsan, sa Jessica. Det är inte bra att dricka vet du.
Alex tittade surt på henne innan han lämnade platsen och gick med tunga steg bort mot huset.
Det blev tyst ett tag efter att Alex gått. Det ända man hörde var när ytterdörren smälldes igen bakom Alex. Jessica var väldigt glad över att hon inte var Alex nu. Han hade redan blivit upptäckt en gång denna månade med att ta öl från kylen så denna gången kommer han nog inte så lindrigt undand. Hon kände sig plötsligt iakttagen och tittade upp från marken där hon fäst blicken. Det var Mattias som satt och kollade på henne. Hans ögon lyste av något hon inte kunde tyda och hans ljusa hår blåste lätt i vinden. Hon log lite smått åt honom som för att säga " jag vet att du tittar på mig ".
Han rodnade lite lätt och tittade ner en kort stund innan han tittade upp mot henne med beslutsamhet i blicken. Innan hon hann tänka efter på varför han hade den beslutsamheten i blicken sa han plötsligt:
- Vet du om att du är jävligt vacker Jessica?
Snälla reklamera och kommentera! Är det något ni tycker jag ska ändra i historien? :) något som fattas? :)
Tack för allt stöd! (L)
Kapitel 11 - Jag saknar dig ♥
Han blinkade tillbaka och det pirrade till i magen. Vad var det med henne egentligen?
Plötsligt hördes det en rignsignal från övervåningen. Alex tittade på Jessica som såg oskyldig ut.
- Du vill att jag ska hämta den, eller hur? sa han och suckade.
- Ja, det skulle vara snällt, sa Jessica och flinade mot honom.
Han suckade igen men sprang lydigt upp för trappan och kom tillbaka med min mobil som otroligt nog fortfarande ringde.
Jag tog emot den och tittade på skärmen. Mitt hjärta började slå hårdare, vad fan var det här?
Hon kände hur allt bara rann ur henne. Alla minnen av killen med randig skjorta och jeans spelades upp framför henne. Hon såg hans hotfulla ansikte och hans flin. Hans gröna ögon som hade lyst av vrede.
Jessica fick svårt att andas. Namnet på displayen var hans namn. Hon sköts tillbaka i tiden. En gång hade hon och Daniel vart med varandra en hel sommar. Dom hade haft kul ihop och det hade blivit sena kvällar. Hon trodde att det var förra sommaren. Men en kväll när hon hade vart och grillat med han och hans kompisar hade allting gått fel. Dom hade druckit för många öl och allt spårade ut. Jessica själv som då bara var 14 år hade bara tatt en cider så hon var den ända som inte var packad. Daniel hade helt plötsligt gett henne den blicken hon hade fått av honom igår och hon minns hur rädd hon hade blivit. Han hade börjat klänga på henne och inte slutat när hon bad honom. Dom var ju bara kompisar?! Hans kompisar började tycka att det var kul och hejade på honom och det gjorde saken bara ännu värre. Han hade börjat tafsa på henne och kysst henne över halsen. Tillslut hade hon lyckats knuffa bort honom efter många skrik och tårar. Hon hade rest sig upp och fumligt börjat springa där i från även ifall hon fick protester efter sig.
Jessica slogs tillbaka och blinkade. Det hade varit dom, dom två som hållt på mest. Men Jessica hade förträngt det minnet och hade inte kommit ihåg det förren hon sett hans namn idag. Antagligen hade fullheten släppts för honom idag och han kom ihåg att det egentligen var hans gammla kompis lill Jessica. Hon var ju flera år yngre än han men när hon var 14 hade hon inte haft så mycket självrespekt och umgåtts med folk lite här och där. Och han hade vart en av dom. Efter den händelsen hade hon sagt upp vänskapen med honom och kort efter det hade Liam kommit in i bilden.
Mobilen hade för länge sedan slutat ringa. Jessica började skaka. Det här var inte bra, inte alls bra. Han visste till och med var hon bodde. Han hade vart hemma hos henne en gång.
Sakta kom hon tillbaka till verkligheten och hörde röster som upprört pratade till henne.
- Jessica?! Snälla svara, sa Alex förtvivlat.
- Jag känner honom, stammade Jessica fram och hennes ögon tårades.
Mattias och Alex tittade både oroligt och undrande på varandra. Vad menade hon?
Sorry för dålig uppdatering! Nu kom det ett kort och rätt tråkigt kapitel men jag vill ha eran åsikt om hur jag ska göra!
Ska jag fortsätta på den här novellen eller ska jag börja på en ny? Snälla kommentera! Vill höra era åsikter!
Kapitel 10 - Jag saknar dig ♥
Jessica grät och grät i flera timmar. När äntligen gråten stillade sig var Jessica dödstrött och föll in i en orolig sömn med mycket ryckiga rörelser.
Det sista ordet hon sa innan hon somnade var Liam.
Oj, den var redan tolv! tänkte hon och satte ner fötterna på golvet.
Det sköts som en pil av smärta genom kroppen på Jessica. Hon skrek till och drog genast upp foten från golvet. Hon hade helt glömt att hon hade ont i foten. Hon la sig ner igen och kände att kudden var alldeles fuktig och plötsligt mindes hon alla hemska minnen från igår. Allt spelades upp som en hemsk mardröm i huvudet på henne.
Hon försökte förtvivlat kämpa emot tårarna som hotade med att komma fram.
Varför hände just detta henne?
Hon hörde snabba steg komma upp för trappan och dörren slängdes upp. Det var en orolig Alex som kom in.
- Vad är det som händer Jessica? frågade han oroligt. Jag hörde dig skrika.
- Nej, det är inget så, jag glömde bara att jag hade ont i foten, sa Jessica lågt och tittade lite skamset på honom.
Han skakde på huvudet och hon såg hur oroligheten rann av honom.
- Okej, jag hjälper dig upp Jessica, sa han hjälpsamt och steg in i rummet.
- Tack brorsan, sa hon och log lite snett mot honom.
- Inga problem, sa han när han lyfte upp henne. Vill du ha frukost?
- Ja, tack, sa hon och han bar ut henne ur hennes rum.
- Så, sa han och ställde ner mjölken på bordet. Har du allt nu?
- Ja, tack så mycket Alex, sa hon och log mot honom.
Han nickade mot henne och höll på att gå ut från köket men plötsligt kom han på något för han vände sig om.
- Du förresten, Mattias ringde förut och han kommer över för att se hur det är med dig, sa Alex och hans blick var omöjlig att tyda.
Det kittlade till lite i Jessica. Vad var det med henne?
- Jaha, okej, sa hon och spelade lugn medan det egentligen pågick ett känslokrig inom henne.
- Och var är Liam förresten? tillade han. Jag har inte sett den grabben på länge.
Jessica blev alldeles varm inuti. Hennes Liam. Det kanske inte var något fel med henne ändå?
- Han är på fotbollsläger, han kommer hem ikväll, sa hon och tog en tugga av mackan, som Alex gjort.
- Jaha, okej, sa Alex kort och gick sedan ut ur köket.
Hon åt upp snabbt och försökte resa sig från stolen. På något sätt var hon ju tvungen att kunna gå.
Hon bet sig i läppen för att inte skrika när hon satte ner foten. Det sköts som en blixt av smärta genom kroppen och det snurrade i huvudet. Hon hörde Alex röst långt borta och en smäll från en dörr. Men hon kunde inte ta in vad som hände. Hon kände hur någon lyfte upp henne och hon försökte förtvivlat streta emot. Minnena av gårdagen spelades upp i hennes huvud. Hon snyftade förtvivlat till innan allt blev svart.
Hon drog häfitigt efter andan och satte sig upp. Vad var det som hade hänt egentligen?
Hon såg att hon låg i vardagsrummet. Hon blinkade förvirrat till. Hur kom hon hit?
Hon letade med blicken efter Alex. Hon hittade honom med blicken borta i fåtöljen med Mattias.
Båda såg orolig och bekymrade ut. Men dom lugnade ner sig lite när dom såg att hon hade vaknat.
- Trotsa inte smärtan, din envisa unge, sa Alex och reste sig från fåtöljen. Förstår du hur rädd jag blir?
- Förlåt, men jag ville bara klara mig själv, sa Jessica och kollade lite ursäktande på honom.
- Ja, bättre välkomnade har jag ju fått, sa Mattias och flinade.
Alex gav honom en mördande blick och han ryckte på axlarna.
- Här, sa Alex och kom fram med något i handen. Drick det, det kanske blir bättre.
Det var ett glas vatten med en brustablett i. Hon nickade och drack upp det.
Mattias reste sig upp och höll en rulle bandage i handen.
- Tänkte att det kanske är bra om du har något som stödjer upp foten, sa han och gick fram till henne.
- Tack, Mattias, sa hon förvånat medan han började linda in hennes fot. Sen när blev han så snäll?
- Det är en väldigt kraftig stuckning, konstaterade Alex som såg på.
- Ja, du får nog vila ett tag, sa Mattias efter att han var klar. Känns det bättre nu?
Jessica funderade ett tag. Det gjorde faktiskt det. Det kändes som foten på något sätt höll ihop bättre efter att han lindat in den.
- Ja, tack igen Mattias, sa hon och log mot honom.
Han blinkade tillbaka och det pirrade till i magen. Vad var det med henne egentligen?
Plötsligt hördes det en rignsignal från övervåningen. Alex tittade på Jessica som såg oskyldig ut.
- Du vill att jag ska hämta den, eller hur? sa han och suckade.
- Ja, det skulle vara snällt, sa Jessica och flinade mot honom.
Han suckade igen men sprang lydigt upp för trappan och kom tillbaka med min mobil som otroligt nog fortfarande ringde.
Jag tog emot den och tittade på skärmen. Mitt hjärta började slå hårdare, vad fan var det här?
Sorry för dålig uppdatering men nu är det äntligen ute! Fortsätt reklamera och kommentera! :D
Kapitel 9 - Jag saknar dig ♥
Hon rös till när dom svängde ut från gångvägen och hon fick se det gråa huset igen. Den pulserande och onda foten fick hennes hjärna hela tiden att spela upp dom hemska minnena från förut. Hon tyckte att hon såg killarna bakom den ena gardinen i fönstret. MEn antagligenvar det bara en hemsk inbillning.
Det gick mycket fortare att åka moped hem än vad det hade gjort för Jessica att gå så det tog ungefär bara tio minuter att komma fram till Jessicas vita hus.
Mattias stannade mopeden och klev av. Han vände sig om mot Jessica och hon såg att han var osäker.
- Vad är det Mattias? undrade Jessica som blev lite förundrade över hans tvekan.
- Nej, alltså, du kan ju inte gå på foten...och det kanske tar för lång tid att vänta på Alex...och du kan ju inte sitta här..började Mattias säga och kliade sig i huvudet.
- Åh, det var det du menade, sa Jessica och log lite. Undrar du om du ska bära in mig?
Mattias skrattade lite generat och sa:
- Ja ungefär så.
- Om du orkar så skulle det vara jätte snällt, sa Jessica och tittade upp mot honom.
Han nickade och gick fram till Jessica. Han tvekade först såg hon, men han bestämde sig snabbt för att göra det ändå.
Han la en arm runt Jessicas knäveck och en runt hennes rygg. Jessica rös till vid beröringen och Mattias log lite snett innan han tog upp henne i sin famn.
Fan, han märkte det, tänkte hon.
Jessica rodnade lite och bet ihop läpparna. Han var stark. Hon kände hans överarmar mot sin axel och dom var inte små. Han tränade på gym med Alex, dom två ville bli muskellösa så dom tränade både på gym och spelade fotboll, helt idiotsikt tyckte Jessica men det hade verkligen gjort resultat. Båda hade fått till ett sex-pack.
Det hade hon sett när dom klippte gräset en ovanligt varm dag för ett par veckor sen. När båda hade gått i bara shorts och Jessica tittat ut genom fönstret efter att hon precis vaknat. Hon kommer ihåg att hon hade blivit förvånad över att det hade gett så snabbt resultat. Ett sting av smärta fick henne tillbaka till verkligheten, det värkte i hela kroppen, hon bet sig i läppen, men hon ville inte säga till Mattias att det gjorde ondare i foten när han bar henne.
På något sätt fick han upp dörren och lagt henne i soffan. Jessica sjönk ner i soffan och kände hur trött hon var. En snabb blick på klockan visade att den var kvart över tolv. Hon kunde inte fatta att allt hänt just henne. Lilla Jessica Meyer som alltid var försiktigt, hade hon varit oansvarig för en natt? eller skulle det fortsätta så här?
Mattias satte sig i den svarta fåtöljen mitt emot. Hans ljusa hår var rufsigt efter mopedfärden utan hjälm och hans bruna ögon tittade på henne lite ororligt.
- Hur är det egentligen med foten och allt annat? sa han och tittade ner på foten.
Jessica följde hans blick och såg till sin förfäran att hela foten var svullen. Hon hoppades att den inte skulle vara blå. Hon kunde ju inte se det genom sockan.
- Ähm..det är bra med den, sa Jessica och försökte le ett troligt leende mot Mattias.
Han kollade länge på henne och skakade sedan på huvudet.
- Jag har känt dig sen jag och Alex blev kompisar Jessica, jag ser när du ljuger.
Fan, också han ska alltid se rakt igenom alla, tänkte hon.
- Okej, det är inte så bra då, sa Jessica och gjorde en smärtsam min när det pulserade som mest i foten.
- Vi borde nog ta dig till sjukhuset, sa Mattias och fick en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
- Nej, nej det behövs inte! sa Jessica snabbt.
- Jo, det tror jag absolut! din envisa unge! Alex får väl bestämma det när han kommer sen, sa Mattias och log lite.
- Jag är inte alls envis, sa Jessica och låtsades vara sur.
Mattias bara skrattade och log ett vackert tandleende mot henne.
Mattias var ändå rätt fin på sitt sätt, tänkte Jessica och log tillbaka.
Plötsligt hördes det motorljud utanför huset. Antagligen var det Alex som kommit tillbaka efter att han hittat Jocke.
- Ja, dags att gå då, sa Mattias och reste sig upp ur fåtöljen.
Det högg till i magen på henne, Varför gjorde det, det? Det var ju bara Alex kompis?
- Hej då, sa hon och tittade upp på honom och log.
- Hej, då Jess, sa han och la tillbaka en av hennes bruna hårslingor bakom hennes öra som hade fallit fram i ansiktet.
Hon kunde inte låta bli att rysa av hans beröring och det skrämde henne.
Hon hörde Alex komma in genom dörren ooch hälsa på Mattias.
Dom stod och pratade ute i hallen i några minuter men hon kunde inte uppfatta vad dom sa. Antagligen var det, det som var meningen.
Hon hörde ytterdörren stängas och en moped som startades samtidigt som Alex kom in genom öppningen til vardagsrummet där hon satt.
- Hur är det med dig? sa Alex och granskade henne med en orolig blick.
- Bara, bra, ljög Jessica och log falskt mot honom.
Alex var tyst ett tag innan han suckade och sa:
- Måste du ljuga för mig Jessica?
- Vadå ljuga? undrade hon och svor tyst för sig själv. Varför funkade inte hennes lögner idag?
- Sluta bara Jessica, imorgon åker vi till sjukhuset, jag vill bara spöa upp dom där idioterna, sa Alex och när han uttalade dom sista orden började det lysa av ilska i hans ögon igen.
- Mamma och pappa då? frågade Jessica för att avleda hans ilska. Hon ville inte råka ut för ett av hans raseriutbrott nu.
- Ojdå, det hade jag glömt! sa Alex fundersamt och genast försvann ilskan. Han var lätt att distrahera.
- Vill du säga till dom vad som hänt?
- Jag har väl inget annat val, suckade Jessica och tittade sammanbitet på sin bror.
- Nej, du har nog inte det, sa Alex och tittade tillbaka på henne. Om du inte lyckas hitta på något. Men tänk inte mer på det nu! Du behöver sova, det har varit en lång dag!
- Du har rätt, sa Jessica och försökte resa sig upp.
Men foten höll inte. Hon vinglade till och var nära på att falla ihop på golvet. Men blixt snabbt var Alex framme vid henne och höll upp henne.
- Bra i foten va? muttrade Alex och tog upp henne i sin famn.
Jessica rodnade och kände sig som en liten bebis i Alex famn. Inte alls som när Mattias hade burit henne. Då hade hon känt sig som en prinssesa bokstavligt talat.
Alex bar upp henne till toaletten där han stödjade upp henne medan hon borstade tänderna och tog bort sitt smink.
- Är det nödvändigt att ha så där mycket smink på sig? sa han ironiskt efter att ha kollat på när hon använt alla sina sminkborttagningsmedel och krämer.
- Tänk för att det är det, sa Jessica när han tog upp henne i sin famn igen för att bära henne till hennes rum.
Han bara sakade på huvudet och la henne försiktigt ner i hennes säng.
- God natt nu Jessica, mår du dåligt eller drömmer mardrömmar, ropa på mig då! sa Alex allvarligt och tittade på henne där hon låg i sängen. Men försök att inte tänka på det!
- Ajaj, kapten! sa Jessica retsamt med kände hur det vred sig i magen.
Alex skrattade och skakde på huvudet igen. Han stängde dörren till hennes rum och rummet blev helt svart utan halllampans sken som hade lyst in i rummet genom dörröppningen.
Jessica låg där i mörkret och försökte vänja ögonen vid det. Hon hörde hur Alex gjorde i ordning sig i badrummet, hur han gick genom hallen för att komma till sitt rum och hur han satte på sin dator. Tydligen inget sovande för den grabben inatt, tänkte hon.
Hon tittade på den digitala klockan som lös i mörkret klockan var efter ett på natten.
Hon kände hur det pulserade i den onda foten. Hon stönade högt, varför skulle detta hända just henne? Av alla personer?
Hon tänkte på Mattias. Hans underbara leende och hans fina skratt. Hon tänkte på Liam. Den perfektaste killen som fanns. Hans hår, hans glittrande ögon, hans underbara röst, hans leende som kunde döda vem som helst. Hennes hjärna spelade helt plötsligt upp repriser från det som hänt under den hemska kvällen och hon började kallsvettas. Hennes hjärta började pumpa hårdare och hon kände en klump växa fram i halsen. Varför skulle allt hemskt hända nu? Varför skulle hon vart på väg att bli våldtagen? Varför kunde hon inte sluta tänka på Mattias när det var Liam som hon älskade?
Och det var då, pang, allt blev för mycket för Jessica. Saknaden av Liam var så stor, blandat med kvällens händelser plus Mattias. Hon klarade det inte. Jessica bröt ut i en hejdlös gråt som hon döljde med sin kudde. Hon ville inte att Alex skulle komma in och se henne så här. Hon dämpade sina egna skrik i kudden. Foten gjorde bara ondare när hon spände hela kroppen, det var inte hennes fel, det bara blev så. Men det struntade hon i eftersom hon inte kunde hejda gråten som forsade ner för hennes kinder och lämnade kvar tomma hål inom henne. Hennes hjärta pumpade hårt i bröstet, nästan så hårt så att det gjorde ont. Liam, tänkte hon om och om igen. Om du bara skulle vart hos mig hela tiden så skulle inget av detta hänt.
Jessica grät och grät i flera timmar. När äntligen gråten stillade sig var Jessica dödstrött och föll in i en orolig sömn med mycket ryckiga rörelser.
Det sista ordet hon sa innan hon somnade var Liam.
Så kapitel nio uppe nu :D Hoppas ni gillar det! Ska försöka hinna med ett i helgen men vi får se! :)
Reklamera och kommentera! :)
Kapitel 8 - Jag saknar dig ♥
Framför henne stod två killar. Den ena hade jeansskjorta och ljusa chinos med sneakers till, den andre hade randig skjorta med jeans till och Converse.
- Tjenare tjejen, jag visste att du skulle stanna tillslut, sa en av killarna som hade blont hår och gröna ögon och flinade mot henne.
- Ska du inte svara i din telefon föresten? Det är oartigt att inte svara när folk vill ha tag på en, sa den andre som hade svart hår och bruna ögon och log ett elakt flin.
Jessica kände att hon bara ville gråta och skrika på Alex eller Liam men hon visste att mamma hade sagt att det var bäst att vara lugn i sådana här tillfällen.
- Nej för jag ska gå hem nu, så det spelar ingen roll, det är min storebror som ringer,sa Jessica med skakande röst och reste sig upp. Hon hoppades att dom orden skulle skrämma bort dom.
Det skulle hon inte ha gjort för hennes fot höll inte för hennes vikt längre och benen vek sig under henne. Hon skulle ha ramlat om inte han med svart hår hade tagit ett stadigt tag om hennes arm. Jessica kvävde ett skrik och fick ännu mer panik hennes hjärta gick på högvarv och det gjorde jätte ont i foten och i armen som han hade i ett stadigt grepp.
- Släpp mig! skrek hon med massa panik i rösten.
- Så ja ta det lugnt vi ska inte göra dig illa, flinade han med ljust hår och tog ett steg närmare Jessica och han med svart hår som höll fast henne i ett järngrepp.
- Snälla låt mig gå, kved Jessica och en tår började rinna från hennes kind.
- Schhh, inte gråta nu, sa den blonde och flinade mot Jessica.
Han gick fram mot henne, Jessicas hjärta gick på högvarv och hon försökte slita sig loss från den svarthårige killen men han höll hårt i hennes arm och hon kunde ju ändå inte springa för sin fot.
Den blonda kille gick fram mot Jessica och torkade bort tåren från hennes kind och drog henne mot sig.
- Du är så jävla sexig, stönade han fram.
Hon kände hans ölandedräkt mot sitt öra. Hans anding hade redan börjat bli tyngre av bara en beröring. Jessica höll på att svimma av rädsla. Han äcklade henne. Detta var det hemskaste som någonsin hänt henne! Jessica sparkades och slogs i ren panik mot honom. Ett vrål hördes från honom. Hon hade prickat honom i magen med ena knytnäven, han hade tappat andan. Han tappade greppet om henne och hon dunsade handlöst ner i marken och landade ovanpå den onda foten. Jessica skrek till av smärta så att all luft pressades ut ur hennes lungor, all luft följde med i skriket.
Tårarna började rinna. Hon tittade upp på killarna som tittade ner på henne båda hade något svart i blicken som fick det att vrida sig i magen på Jessica.
- Det där skulle du aldrig ha gjort, sa den blonde med hotfull röst och gick sakta fram mot henne.
Jessica hade panik hon kunde inte stödja på foten så hon var tvungen att sitta i väntan på slagen. Hon kröp ihop i försvarsställning och skakade av rädsla. Precis då hörde hon rop från början av gångvägen där hon nyss gått på sin väg till havet. Hon tittade upp och dom två killarna tittade osäkert bort mot början på gångvägen och tvekade på vad dom skulle göra. Nu hörde Jessica det välbekanta ljudet av mopeder. Jessica slappnade av lite men frös sedan till när hon kom på att det kunde vara några av killarnas kompisar. Killarna vände sig mot Jessica med panik i ögonen.
- Vi kommer igen sötnos, sa den blonde sammanbitet fortfarande med svart blick.
Utan förvarning siktade han in en spark på rakt i magen på henne. Jessica skrek av smärta som hon aldrig gjort förut. Innan hon föll till marken av smärta. Tårarna bara rann och smärtan pulserade i hela kroppen. Det började snurra i huvudet på henne. Mellan tårarna och det yra såg hon killarna springa iväg in i skogen och mopederna komma närmare. Hon urskiljde dom i skogsbrynet. Jessica skakade till tänk om det är flera som dom. Tänk om det kommer andra som är ute efter en femtonårig tjej?
Men då såg hon att det var Mattias och Alex som kom. Hon kände igen deras mopeder. Hon började gråta ännu mer men av både lättnad och smärta denna gången. Dom sladdade in framför Jessica och Alex slängde iväg sin hjälm och sprang fram till Jessica.
- Vad fan har hänt?! och varför har du inte svarat på mobilen?! Vad har hänt Jessica?! skrek Alex fram. Jessica såg paniken och oroligheten i Alex ögon.
- Vad i helvete...! fick Mattias fram när han kom fram till dom och fick se henne ihop sjunken på marken.
- Såg ni killarna? hulkade hon fram mellan smärtan som höll på att få grepp om henne.
Alex nickade långsamt och hans ansikte förvandlades från panikslaget och oroligt till vrede. Hela han kokade av ilska.
- Ja, sa han kort och tittade på Jessica med allvarlig blick.
- Dom kom ut från det gråa huset alldeles i närheten av denna gångvägen, sa hon och pekade åt det hållet huset låg. Sen fick dom syn på mig och följde efter mig hit och när du ringde så snubblade jag och slog i foten och kunde inte fortsätta springa och då kom dom ikapp mig. Det var knappt så att hon kunde få fram orden men andan höll på att komma tillbaka.
Alex blev alldeles blek i ansikte av ilska och orolighet.
- Hur kan man sparka på någon som redan ligger ner? spottade han ut.
- D-d-dom sa att dom skulle komma tillbaka, kved Jessica och började gråta igen.
Då tittade Alex på henne och tog upp henne i sin famn.
- Jessica, jag låter dom inte röra dig igen, hör du vad jag säger? ingen gör så här mot min lillasyster utan att straffas! sa Alex.
- Fyfan, vilka idioter, men jag håller med Alex! dom kommer inte klara att göra det igen, vi är ett stort gäng även ifall dom är äldre, hörde hon Mattias röst säga.
- Tack, killar, sa Jessica lågt men huvudet snurrade fortfarande.
- Du behöver inte säga tack, lillasyster, sa Alex med fortfarande vrede i rösten och kramade henne.
- Vi måste få hem henne, sa Mattias.
- Ja det måste vi, förstår du hur oroliga vi var när du inte kom hem?! sa Alex och tittade på henne med sina blåa ögon.
- Ja, jag skulle inte gått ut själv, sa hon med svag röst.
- Det spelar ingen roll nu, sa Mattias. Hon måste hem nu så att hon inte får en chock här ute.
- Han har rätt, sa Alex och reste sig upp med Jessica i famnen.
- Du kan inte bära mig! protesterade Jessica men kände fortfarande smärtan i hela kroppen.
- Jag ska bara bära dig till mopeden, svarade Alex. Jag måste leta efter Jocke som åkte åt andra hållet, kör du henne hem Mattias?
- Visst, självklart, sa Mattias och log uppmuntrande åt Jessica., men Jessica såg hans ilska och oro ändå. Killarna var inte bra på att dölja sina känslor.
Jessica log svagt tillbaka. Hon hade fortfarande ont och alla hemska minnen gick på högvarv uppe i huvudet. Saker hon inte ville minnas.
Alex satte försiktigt ner henne på Mattias moped. Han tog upp sin hjälm från gräset där den hamnat efter att han slängt iväg den. Han satte sig på sin egen moped.
- Ta det lugnt nu Mattias jag vill inte att hon skadar sig ännu mer, sa han varnade.
- Nej, jag kör försiktigt, lovade Mattias och slängde en blick på henne där hon satt med ett smärtsamt ansiktsuttryck.
- Ta hand om dig så länge, sa Alex och tittade på henne med en sorgsen och smärtsam blick innan han satte på sig mopedhjälmen och körde iväg.
Han är verkligen världens bästa bror, tänkte Jessica.
Mattias satte sig försiktigt framför henne. Hans moped var blå och han hade en svart crosshjälm till. Han tog upp hjälmen som hamnat precis bredvid mopeden.
- Det är nog bäst du har den här, sa han och vände sig om mot Jessica med ett snett leende. Han sträckte fram hjälmen mot henne.
- Ja, om du inte vill att Alex ska döda dig, sa Jessica sarkastiskt och tog emot hjälmen.
Mattias skrattade och startade igång mopeden. Jessica gillade hans skratt det hade en speciell klang i det som var ovanlig men den lät så bra till just Mattias.
Hon satte på sig mopedhjälmen och dom åkte sakta ut från skogen. Jessica var osäker på om hon skulle lägga armarna runt hans mage eller hålla fast sig där bak. Men skulle han köra så här sakta var det inga problem om hon höll sig fast där bak, resonerade hon med sig själv.
Hon rös till när dom svängde ut från gångvägen och hon fick se det gråa huset igen. Den pulserande och onda foten fick hennes hjärna hela tiden att spela upp dom hemska minnena från förut. Hon tyckte att hon såg killarna bakom den ena gardinen i fönstret. MEn antagligenvar det bara en hemsk inbillning.
Det gick mycket fortare att åka moped hem än vad det hade gjort för Jessica att gå så det tog ungefär bara tio minuter att komma fram till Jessicas vita hus.
Mattias stannade mopeden och klev av. Han vände sig om mot Jessica och hon såg att han var osäker.
Tack för alla fina kommentarer! Det ger mig mycket support till att fortsätta skriva! :)
Fortsätt reklamera, det skulle vara väldigt snällt! :)
Kapitel 7 - Jag saknar dig ♥
Hon gick tillbaka till vardagsrummet där killarna hade börjat göra i ordning för en FiFa turnering. Allt skulle tydligen handla om fotboll idag.
- Jag går ut ett tag, sa hon och tittade på Alex som höll på att koppla in kontrollerna till spelet.
- Visst, gör det, sa han helt fokuserat på det han höll på med. Antagligen visste han inte vad han svarade på.
Mattias gav henne en orolig blick men det struntade Jessica i.
Jessica gick ut i hallen och tog fram sin gröna jacka ur garderoben som stod i hallen.
Hon knöt sina vita Converse och gick ut genom dörren.
Luften utanför var frisk och rätt kylig. Men det var ändå väldigt skönt ute. Det var tidig sommar så solen hade inte gått ner riktigt än. Jessica började gå ner för den långa gatan med dom ståtliga husen. Hon hade ingen aning om var hon skulle gå, hon bara gick. Hon tog upp mobilen som hon på något sätt hade fått med sig. Inga sms, inget nytt, ingen Liam som hörde av sig. Hon suckade och fortsatte gå. Hon svängde in på en sidogata och gick förbi en pizzeria. Hon tittade in genom fönstret. Där inne satt det ett ungt par och delade på en pizza. Dom såg på varandra med gudomliga blickar, nykära antagligen. Det fick Jessica att tänka på Liam igen. Hon vände snabbt bort blicken och ökade stegen. Hon svängde av in på en gata som hon inte riktigt kände igen nu när det började skymma. Hon hörde på långa vägar dunkade av musik. Någon som har fest ikväll trots allt, tänkte hon och fortsatte framåt. Den gatan hon gick på nu hade inte likadana hus som hon var van vid att se i sitt eget kvarter. Här var det mest hyreslägenheter och små hus. Hon kollade sig omkring. Huset närmast skogen hade fest såg hon, en massa bilar utanför och såklart dunkande musik då. Eftersom det var bilar så måste dom vara över arton år, tänkte Jessica. Alltså inga av mina vänner som är på fest. Hon såg också att det var en gångväg bakom det huset som låg längst ner på gatan. Om Jessica gissade rätt så måste det vara den gångvägen som leder ner till havet. Jessica hade väldigt stor lust att se havet nu i skymningen så hon fortsatte gå framåt på gatan. Det började bli kyligare så hon drog jackan tätare omkring sina armar. Varför bytte jag inte till en långärmad tröja istället, tänkte Jessica.
Hon var bara några meter ifrån huset nu. Huset var grått med vita knutar och hade en stor altan på framsidan. Hon kunde urskilja konturer av personer som dansade när hon tittade in genom de stora fönstren. Hon suckade igen. I all fall några som har kul. Plötsligt öppnades den vita dörren och två killar kom ut. Eller killar och killar unga män var dom nog, äldre än Alex och hans kompisar var dom i alla fall. Dom pratade med höga röster om något som Jessica inte kunde urskilja när dom pratade med så sluddriga röster. Antagligen as packade. Jessica var nu inte långt från huset. Hon fortsatte mot gångvägen som skulle leda henne ner till havet. Precis när Jessica skulle passera huset vände sig en kille om mot hennes håll och fick syn på henne. Jessica fick en magkänsla om att detta inte skulle sluta bra. Hon såg att han knuffade på sin kompis som stod och drack ur en ölflaska. Båda fäste blicken på henne och Jessicas hjärta började slå snabbare. Hon såg hur dom studerade henne uppifrån och ner.
Fan, tänkte hon och ökade takten mot grusvägen.
- Hey, du tjejen! ropade en utav dom.
Jessica låtsade inte höra.
- Kan du inte vänta lite? ropade den andre.
Aldrig i livet, tänkte Jessica och började få panik. Varför skulle hon gått ut från första början?
- Snälla? ropade någon utav dom igen.
Men nu hördes rösten närmare. Jessica vände sig om och såg att båda killarna var på väg mot henne. Jessicas hjärta började slå ännu fortare och det kändes som om hjärtat satt i halsen. Gråten var inte heller långt borta. Jessica började springa på gångvägen.
- För fan, kan du inte vänta? skrek någon utav dom nu och han lät inte glad.
Men Jessica lyssnade inte utan sprang vidare och hon hörde tunga steg efter sig. Tur att dom är fulla i alla fall, annars skulle dom vart ikapp mig nu, tänkte Jessica. Gångvägen fortsatte in i den lilla skogen som ligger precis innan man kommer ner till stranden.
Jessica var livrädd ramlade hon nu skulle dom komma ikapp henne, även ifall dom inte ville henne något så var hon fortfarande rädd för vad som kunde hända. Plötsligt bröts tystnaden och paniken av en hög ringsignal. Jessica slet upp mobilen i panik från jackfickan och tittade på skärmen medan hon sprang. Hon såg på skärmen att det var Alex som ringde. Precis när hon skulle svara hände det som inte fick hända, Jessica snubblade och ramlade ner på gångvägen med en duns och hon kände en stor smärta i foten som fick henne att skrika till. Plötsligt hörde hon inte dom tunga stegen längre och hon frös till av skräck, hennes mobil fortsatte ringa och det var det ända som hördes i den tysta skogen. Jessica svalde hårt och vände sakta, sakta på huvudet medan hon skakade av skräck.
Okej nästa kapitel kommer komma upp efter fem kommentarer! :D Snälla fortsätt REKLAMERA! :*
Stort tack till alla som stödjer mig! + alla fina kommentarer (L)
Kapitel 6 - Jag saknar dig ♥
Från förra kapitlet:
Ja, det duger väl, tänkte hon och tog på sig lite läppglans som hon fått syn på i byrålådan. Precis då ringde det på dörren och Jessica log mot sin spegelbild.
Hon hade hunnit precis. Nu behövde inte Alex skämmas för henne. Han skulle bli nöjd för att hans lillasyster kunde sköta sig i alla fall en kväll, tänkte hon sedan ironiskt medan hon hörde Alex steg gå mot dörren för att släppa in hans idioter till kompisar.
Jessica kunde fortfarande höra tvljudet från nedervåningen. Fotbollsmatchen hade pågått ett bra tag nu. Det var Barcelona mot Real Madrid så det var en väldigt spännande match för Alex och hans kompisar, det hördes på deras höga röster och rop. Som tur var så var det bara Mattias och Jocke som skulle komma ikväll. Dom hade bestämt sig för att ha fest nästa helg istället.
Jessica suckade. Hon hade väldigt tråkigt. Hon hade tänkt ringa Liam men så kom hon på att han skulle ha träningsläger med sitt fotbollslag från lördags kvällen till hela söndagen, så hon skulle inte träffa honom förrän på måndag. Hon tittade på klockan, kvart i nio visade hennes gamla fula klocka som stod på skrivbordet i hennes rum. Det var alldeles förtidigt för att gå och lägga sig och ingen ny fest pågick idag heller eftersom alla hade festat så hårt hos Erik igår kväll. Hon suckade igen. Hon saknade verkligen Liam så det nästan gjorde ont inuti henne. Och hans fina mage som hon hade fått se senast igår, hans super fina magrutor, som var precis rätt på hans muskulösa kropp. Jessica flämtade nästan till så levande och nytt minnet kändes. Hon ville bara ha honom. Bara få känna han tätt intill nu. Hon kände igen sin kroppsreaktion. Hon blev alldeles varm och andningen ökade. Nej! tänkte hon. Inte nu när brorsans kompisar är här! Hon måste lugna ner sig på något sätt! Hon skyndade sig att sätta på datorn innan den vanliga så njutnings fulla känslan skulle komma. Inte nu! Inte här! tänkte hon hela tiden medan hennes dator verkade ta en miljon år på sig innan startskärmen äntligen visade sig. Jessica hade en spegel som startskärm och blev nästan rädd för sig själv när hon såg sin lustfyllda blick och rosiga kinder. Allt var Liams fel! Om inte han skulle vara så otroligt het, så skulle detta aldrig hänt! tänkte Jessica ironiskt för sig själv medan hon klickade in sig på internet. Facebook var den första länken hon tryckte fram. Tio nya händelser och två nya vänförfrågningar. Jessica suckade vänförfrågningarna var från vänner som gjort en ny Facebook av någon anledning. Händelserna var att hon hade blivit taggad i flera foton. Hon tryckte upp dom på skärmen för att få annat att tänka på än just Liam. Dom första bilderna var inget speciellt ett fullt dansgolv där man bara kunde urskilja henne lite grann inget speciellt med det. Det var den sista bilden som fick hennes hjärta att pumpa igång igen. Hon och Liam satt och myste i soffan innan festen hade börjat på allvar. Han hade armen runt henne och dom höll varandra i handen. Jessica satt och pratade med Lina som syntes halvt i bilden medan Liam tittade på henne med gudomlig blick. Jessica blev röd om kinderna. Den blicken sa mer än tusen ord. Den sa precis alla vackra ord som han någonsin sagt till henne om inte ännu mer. Det riktigt lyste om honom när han tittade på henne man riktigt såg kärleken som strömmade ut från honom. Bilden hade nästan hundra likes redan och den hade bara varit ute i en kvart. Det var massor av kommentarer om hur söta dom var tillsammans, vilket underbart par, och om hur snygga dom var. Men Jessica brydde sig inte längre om dom kommentarerna för i hennes ögon fanns det bara Liam nu. Inte på det sättet som innan utan nu på ett riktigt kärleksfullt sätt. Hon ville bara krama om honom och tala om för honom hur mycket hon älskar honom. Jessica log för sig själv. Han var ändå världens bästa pojkvän!
Jessicas funderingar avbröts av en irriterande ringsignal. Det var någon som ringde henne på skype. Jessica klickade upp skype. Riktigt många var inloggade. Förvånansvärt många var inloggade, fast det är klart Eriks fest, festade nog ur många. Det var Lina som ringde. Jessica tryckte på den gröna svarar knappen.
- Hej Jessica! hördes ett glatt rop från andra sidan skärmen. Jessica hörde Lina skratta.
- Hej på dig själv Lina! Vad händer hos dig? sa Jessica nyfiket som hörde ännu fler dämpade fnissningar från Linas sida och kunde inte låta bli att le.
- Inte så mycket, Erik är bara lite allmänt störd, svarade Lina och fnittrade igen.
- Hej Jessica! hörde hon en glad röst skrika från andra sidan.
- Hej på dig med Erik! skrattade Jessica fram. Ska inte du vara på fotbollslägret som Liam?
- Nej, eller jo men jag struntade i det. Jag ville heller vara med Lina, sa Erik och ett nytt fnitter bröt ut från Linas håll.
Jessica kände ett sting av avundsjuka i bröstet. Erik kunde hoppa över lägret för Linas skull, men Liam kunde inte göra det för att vara med henne själv. Fast i och för sig har dom vart tillsammans länge nu, man måste få ha fritid från varandra men ändå, tänkte Jessica och hennes humör sjönk sakta.
- Okej, sa hon. Hoppas ni två har en riktigt rolig kväll ihop då!
- Det ska vi absolut ha! fnissade Lina.
- Jag instämmer, svarade Erik och ett pussljud hördes genom skype.
Det fick Jessicas saknad att göra sig ännu större. Hon saknade Liams gudomliga kyssar.
- Men ni två får ha det bra så hörs vi väl snart! sa Jessica som hade tappat humöret fullständigt och ville inte förstöra deras kväll.
- Måste du redan gå? sa Lina som lät lite besviken.
- Ja det måste jag, svarade Jessica kort och lite ledsamt.
- Okej, men vi hörs, sa Erik.
- Ja det gör vi, sa Jessica och klickade på knappen som avslutade samtalet.
Hon stängde ner locket på datorn och la sig på rygg. Genast drogs hennes tankar bort till Liam igen. Undra vad han gjorde nu. Han hade nog tränat färdigt för idag i alla fall. Kanske satt han och berättade för grabbarna i laget hur mycket hon hade stirrat på hans magrutor? Eller hur besviken hon hade blivit när det inte hände den kvällen på Eriks fest? Jessica tog några djupa andetag. Nej, Liam skulle inte berätta deras hemligheter. Även i fall dom inte sagt att det skulle vara just deras egen hemlighet, så känns det för privat för att han skulle säga det. Antagligen sitter dom bara och käkar chips och snackar fotboll, konstaterade Jessica för sig själv. Hon tvingade sig själv att gå ner innan hon skulle komma på ännu mer fantasier om vad dom gjorde på det där jävla lägret.
Tv ljudet hördes inte längre när Jessica gick ner för trappan.
Hon tittade in i vardagsrummet där Alex och hans kompisar satt. Dom hade stängt av tv:n och pratade ljudligt med varandra.
- Hur gick matchen? frågade Jessica.
Alex, Jocke och Mattias vända på huvudena förvånat dom hade nog inte hört henne komma ner för trappan.
- Barcelona vann! sa Mattias glatt och blinkade åt henne.
- Men vad bra då! svarade Jessica och log. Hon brydde sig egentligen inte ett dugg.
Men Mattias var den av Alex kompisar som hon tyckte mest om, så hon ville glädja han lite.
- Japp, så nu får Jocke betala oss 20 spänn var, sa Alex och smackade nöjt med läpparna och flinade mot Jocke.
- Jaja, men dom kunde ha vunnit, muttrade Jocke surt och tog upp plånboken ur fickan.
Jessica skrattade och gick ut i köket. Tänk att killar alltid måste tävla och slå vad om allt, tänkte hon medan hon sträckte sig efter ett glas i dom svarta köksskåpen.
Hon satte på kökskranen och fyllde glaset med vatten. Precis när hon skulle ta en klunk av det kalla vattnet. Kände hon ett par fingrar som stack henne i sidan. Hon skrek till och höll nästan på att tappa det fulla glaset.
- Oj, förlåt skrämde jag dig, småskrattade Mattias och även han tog ner ett glas ifrån köksskåpet.
- Det kan man verkligen säga, sa Jessica surt och tog en klunk av vattnet.
- Förlåt men det var rätt kul att se din reaktion, flinade han och tog ut en Cola ur kylskåpet.
- Kul att jag kan roa någon då, sa Jessica ironiskt.
Mattias skrattade, blinkade åt henne och återvände till vardagsrummet.
Det hördes glada rop när han kom in med Colan.
Jessica skakade på huvudet. Så typiskt Mattias. Han hade varit Alex vän så länge hon kunde minnas. Ända sen dagis hade dom varit bästa vänner och dom hade bara blivit bättre och bättre vänner sen dess.
Jessica ställde ner glaset i diskmaskinen och satte sig på en av läderköksstolarna.
Vad skulle hon göra nu då? Hon hade glömt Liam för en liten stund men nu kom allt tillbaka och saknaden började också komma tillbaka. Hon kunde ju vara med Alex och hans kompisar men hur kul skulle det vara för han att ha med sin lillasyster? Inte direkt kul antagligen. Upp på sitt rum kunde hon ju gå men vad skulle hon göra där då? Jessica suckade. Kanske en promenad skulle hjälpa? Jessica kollade på den silvriga köksklockan som hängde över öppningen till köket. Klockan var halv tio på kvällen nu. När hon tänkte efter så hade hon lust att gå ut och samla tankarna. Men är det verkligen bra att gå ut klockan halv tio på kvällen ensam en lördagskväll? Jessica struntade i den tanken och reste sig upp.
Hon gick tillbaka till vardagsrummet där killarna hade börjat göra i ordning för en FiFa turnering. Allt skulle tydligen handla om fotboll idag.
- Jag går ut ett tag, sa hon och tittade på Alex som höll på att koppla in kontrollerna till spelet.
- Visst, gör det, sa han helt fokuserat på det han höll på med. Antagligen visste han inte vad han svarade på.
Mattias gav henne en orolig blick men det struntade Jessica i.
Jessica gick ut i hallen och tog fram sin gröna jacka ur garderoben som stod i hallen.
Hon knöt sina vita Converse och gick ut genom dörren.
Så kapitel 6 ute nu! :D Hoppas ni gillar det! Kommentera! (L)
Kapitel 5 - Jag saknar dig ♥
Från förra kapitlet:
Jessica vaknade med ett ryck. Hon tyckte att hon hört ytterdörren smällas igen. Hon tittade på klockan två minuter över sex. Aj då, hann hon tänka innan hon hörde Alex storma uppför trappan. Han slet nästan upp dörren och hans blåa ögon lyste av adrenalin när han nästan rusade in i rummet. Adrenalinet försvann nästan helt när han såg Jessica som hade krupit ihop i försvarsställning i sängen.
Alex suckade tungt och lugnade ner sig i alla fall lite. Men hon såg hur han fortfarande var upprörd.
- Var i helvete har du varit?! han nästan spottade fram orden. Jag har varit så jävla orolig!
- Förlåt! det var inte meningen men jag och Liam missade bussen hem....hann bara Jessica förtvivlat försvara sig med innan Alex avbröt henne:
- Självklart ska den grabben alltid hitta på något, muttrade Alex men han var ännu lugnare nu. Det såg hon på hans ögon som nästan hade varit svarta förut, hade nu övergått till klara safirblå ögon.
Jessica pustade försiktigt ut och slappnade av.
- Det var faktiskt inte bara Liams fel, jag kunde också hållit koll på när bussen gick hem, sa hon försvarande.
- Jaja, men vem idé var det att gå på festen? Var inte det Liams kanske? fräste Alex.
Jessica kände sig chockad. Var han så arg över detta?
Alex såg nog hur chockad han var för han harklade isg lite och sa:
- Förlåt Jessica att jag blev så arg men för fan bli aldrig borta så länge utan att ringa! Jag trodde fan att det hade hänt något! sa Alex och drog handen genom sitt bruna hår.
- Nej, förlåt mig också, jag skulle ringt, sa hon och satte sig upp i sängen.
- Det är bra att du är hemma i alla fall, det finns mat om du vill ha som jag skrev, sa Alex medan han var på väg ut ur rummet. Föresten så kommer Jocke och Mattias ikväll, det är fotboll på tv:n, tillade han. Plus att det kanske kommer några fler..
- Visst, sa Jessica och suckade. Vilken härlig lördagskväll! tillbringa tid med Alexs två kompisar! plus att det tydligen kommer några fler, tänkte Jessica surt.
Men hon var nöjd på ett sätt, hon hade sluppit Alexs riktiga raseriutbrott. Ibland kunde hon vara så rädd att hon nästan skakade, fast han aldrig rörde henne. Han bara smällde i dörrar och skrek. Han hade väldiga humörsvängningar den grabben, kanske är det så när man är 17, tänkte Jessica surt. Nu var han ju hur glad som helst!
Hon reste sig upp från sängen och gick fram till sin kroppsspegel som satt upphängd på väggen längre bort i rummet. Hon tittade in sig själv noga. Ölen syntes tydligt i hennes ögon som var glansiga och livlösa. Konstigt att inte Alex sagt något, han hatade ju att hon drack även ifall han själv gjorde det nästan varje helg, fast i för sig han hade ju haft annat att säga henne, suckade hon. Det syntes att hennes hår var tovigt även ifall hon satt upp sitt ljus bruna hår i en slarvig tofs. Hon kände sig inte speciellt ren heller.
Det får bli duschen för mig, tänkte hon och började rota fram kläder ur en av sina stora vita garderober. Hon suckade för sig själv när hon stått i några minuter och inte ens hade valt tröja än. Hon hade helt klart för mycket kläder. Tillslut kom hon fram till att hon skulle ta på sig en vit urringad T-shirt med text på. Till det skulle hon ha på sig sina åtsittande ljusa jeans med ungefär 20 smala silvriga stålarmband till. Hon plockade även fram sina pärlörhängen. Hon smackade nöjt med läpparna efter att hon smält igen garderobsdörren. Hon dunsade ner för trappan och såg Alex sitta vid datorn i det stora vardagsrummet. Hon fick panik för att skynda sig där ifrån! Snälla säg att han inte ser fyllbilderna!
- Jag drar bara in i duschen, sa Jessica medan hon gick ner dom sista trappstegen.
Han tittade upp och hans kristallögon såg förvånade ut. Antagligen hade han inte hört henne. Var väl antagligen inne i sin egen lilla värld, datanörden själv, tänkte Jessica.
- Visst, sa han och tittade på klockan. Jocke och Mattias kommer om en halvtimme, la han till och vände blicken åter till datorn.
- Okej, muttrade Jessica till svar medan hon öppnade toalettdörren.
Jessica hade alltid gillat badrummet nere bättre än det på övervåningen. Visst, det på övervåningen var större men det här nere var mysigare.
Jessica slängde sina kläder som hon skulle ha på sig efter hon duschat på den mjuka snövita pallen som stod i ett hörn av badrummet. Hon tog fram schampoo och balsam ur linneskåpet. Hon satte på duschen och tittade på medan vattnet forsade mot glasrutorna som var runt duschen. Hennes mamma hade envisats med att dom skulle ha en glasdusch på nedervåningen medan resten av familjen hade velat ha en vattenfallsdusch men det hade mamma satt stopp för. Jessica suckade och klädde av sig. Hon gick in i duschen och kände den sköna varma duschen riktigt smeka över hennes kropp. Då började hon tänka på Liam. Hans underbara leende som kunde ta död på vem som helst, hans underbara glittrande ögon och hans mjuka, fluffiga hår. Jessica stod och njöt vid bara tanken av att ha honom här. Hon förlorade sig själv i dagdrömmar. Där stod han plötsligt hennes underbara kille med henne i duschen. Hans ljusa hår var blött och såg nästan brunt ut av vattnet. Hans ögon glittrade som vanligt när han var på bra humör. Han log ett vitt tandleende mot henne och smekte hennes kind. Just när han skulle böja sig ner för att kyssa henne avbröts hennes tankar av att någon stod och bankade på badrumsdörren.
Jessica suckade irriterat.
- Vad vill du? fräste hon surt.
- Ojoj, ta det lugnt, hörde hon Alexs förvånade röst säga genom dörren. Tänkte ju bara säga att dom kommer om tio minuter om du vill vara klar tills dess.
Jessica svor tyst för sig själv.
- Oj, okej, jag ska skynda mig, svarade hon inte riktigt så surt som innan och vred om kranen på duschen.
Genast stängdes vattnet av och all värme försvann precis som dagdrömmen.
Hon suckade igen och steg ut från duschen och drog snabbt på sig en vit bomullshandduk. Hon skyndade sig med att ta på sig sina kläder, tog en snabb titt i spegeln och skyndade sig sedan ut från toaletten. Hon hann se en skymt av den stora metall klockan som stod på marmorgolvet i hallen, fem minuter kvar tills dom skulle komma. Jessica rusade förbi Alex som stod i dörröppnigen till vardagsrummet. Hon tog trappan upp i två steg. Hon hörde Alex säga något om att det var en total förändring mot förut men hon orkade inte bry sig om att svara något spydigt tillbaka.
Hon skyndade in på sitt rum och drog fort ut byrålådan och rev runt bland sminket.
Till slut hittade hon rougen, mascaran och pudret. Hon tittade sig snabbt i spegeln medan hon rekord sminkade sig. Det tog bara två minuter och sen var hon färdig. Hon skyndade sig med att sätta i kontakten till hårblåsen och blåste snabbt igenom håret på högsta styrkan. Det gick snabbt med att få håret torrt. Hon kammade igenom sitt spikraka hår. Det som var det bästa med rakt hår var att man aldrig behövde platta det. Efter det tittade hon sig noga i spegeln. Hon ryckte på axlarna åt sin egen spegel bild.
Ja, det duger väl, tänkte hon och tog på sig lite läppglans som hon fått syn på i byrålådan. Precis då ringde det på dörren och Jessica log mot sin spegelbild.
Hon hade hunnit precis. Nu behövde inte Alex skämmas för henne. Han skulle bli nöjd för att hans lillasyster kunde sköta sig i alla fall en kväll, tänkte hon sedan ironiskt medan hon hörde Alex steg gå mot dörren för att släppa in hans idioter till kompisar.
Så femte kapitlet uppe! Hoppas ni gillar det! Kommenter! ska jag sluta med den? :)
